Arbetsmarknaden

Fi: Dags för modernisering av lönebildningen

Docent Andreas Bergh pekar på behovet av högre löner till sjuksköterskor, förskollärare och grundskollärare, eftersom det är stor brist på dessa yrkesutövare. Jag håller med, men resonemanget borde vidgas och argumentationen fördjupas. Den yrkesgrupp det råder störst brist på idag är undersköterskor.

Replik. Docent Andreas Bergh pekar på behovet av högre löner till sjuksköterskor, förskollärare och grundskollärare, eftersom det är stor brist på dessa yrkesutövare. Han menar att när arbetsmarknaden behöver fler av en viss yrkesgrupp, så ska lönerna höjas för att locka fler till de sektorer som har brist. Vidare skriver han att det så kallade märket omöjliggör att denna mekanism träder in.

Jag håller med, men resonemnget borde vidgas och argumentationen fördjupas. Det är inte bara dessa yrkesgrupper som saknas i välfärdstjänsterna. Det råder idag störst brist på undersköterskor inom såväl, hälso- och sjukvård som äldreomsorg och LSS-verksamheterna. Att detta yrke blivit så oattraktivt att utbilda sig till beror dels på dålig utbildningsstruktur under de senaste tjugo åren och dels på de orimliga arbetsvillkor i verksamheterna. I äldreomsorgen är drygt 30 procent tillfälligt anställda, lönerna är för låga, bemanningen för slimmad med höga ohälsotal som följd, och deltid är fortfarande norm. 

Inom förskolan råder ett likartat tillstånd. Många kommuner vill inte anställa barnskötare med gymnasial yrkesutbildning, utan vill öka antalet förskollärare, för att ”höja kompetensen”. Men förskollärare är en bristvara och resonemanget har lett till  att väldigt få vill utbilda sig till barnskötare. Resultatet är att personer som helt saknar adekvat yrkesutbildning för att arbeta med barn, anställs. Andelen icke utbildade förskollärare med tillfällig anställning är hela 40 procent.

Min och Feministiskt initiativs mening är att detta i stor utsträckning beror på att de etablerade partierna helt abdikerat från sin roll som arbetsgivare i kommunerna. Långsiktig planering som möjliggör framtida rekrytering och säkerställer kvalitet och tillgänglighet i välfärdstjänsterna, har under lång tid varit en icke-fråga för kommunpolitiker och nu ser vi resultaten.

Historiskt var märket ett mer adekvat mått på vad svensk ekonomi i sin helhet tålde, för att klara internationell konkurrens. Nu för tiden består Sveriges inkomster från omvärlden, av mer än export av rå- och industrivaror. Försäljning av tjänster och inte minst turismen bidrar med stora värden. Ett modernt märke borde ta hänsyn till dessa nya förhållanden.

Varför är det då så angeläget för vissa att bibehålla industrins ställning som märkessättare? Det finns flera svar på det. Ett är att inom industrin utgör lönerna för de anställda endast cirka 12 procent av kostnaderna, i omvårdnadsarbete i genomsnitt 73 procent. Inom personlig assistans hela 95 procent. Wallenbergkoncernen har idag har fler anställda i vård och omsorg än i industriell verksamhet. Ett annat är det faktum att om lönerna ska höjas inom de kvinnokodade yrkesområdena så måste de manskodade nöja sig med mindre löneökningar under en justeringsfas. 

Fi menar att Medlingsinstitutet borde få ett utvidgat ansvar för jämställdhet och lönebildning för att bristyrkena inom vård, omsorg och utbildning ska bli attraktiva krävs en kraftfull modernisering av lönebildningen. Problemet är strukturellt. Det spänner över hela arbetsmarknaden. Kvinnors löner är lägre i alla löneskikt. Därför måste arbetsmarknadens parter också få stöd av politiken.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.