Debatt
Klimat
20 november 2015 kl 12:18

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Fem steg för lokal klimatsamling

Ett svenskt ledarskap i klimatfrågan förutsätter bred politisk enighet. Växjös exempel inspirerar – här är fem områden att bygga klimatsamlingen på.

Det här är en opinionstext

REPLIK ”Klimatfrågan är en framgångsfaktor som bygger på politiskt samförstånd.” Det skriver Växjös ledande moderat, socialdemokrat och miljöpartist i artikeln ”Vi åker till Paris för att göra skillnad”, och de har rätt! Banbrytande omställningar som Norges elbilsboom eller Danmarks vindkraft är resultat av samarbeten långt över parti- och blockgränserna. Så för att komma vidare bör vi utgå ifrån de delar av klimatområdet där det redan finns en bred insikt och samsyn:

1. Fossilbränsleoberoende fordonsflotta 2030. Målet har stöd av sju av riksdagspartierna och både den nuvarande och den föregående regeringen – vilken annan fråga har ett så brett stöd? Målet ger också Sverige en tydlig och globalt relevant profilfråga i klimatförhandlingarna – viktigt för ett litet land som främst kan påverka som förebild för andra. 

Redan nu har vi världsledande expertis och stora exportinkomster inom biogas, etanol från cellulosa, biodiesel från tallolja, e-vägar för tung trafik och fordonsindustri som ligger långt framme. Många kommuner och regioner har antagit mål om att bli fossilbränsleoberoende eller fossilfria, men vi saknar ofta konkreta handlingsplaner och ser alltför sällan ett helhetsgrepp på frågan, så att också beteendeförändringar ingår vid sidan om åtgärder för bättre fordon och drivmedel.

2. Effektivitet. Ingen kan rimligen vara emot en effektivare energianvändning, i linje med EU:s mål att till år 2030 öka effektiviseringen med 27 procent. Effektiviseringen är också en viktig del i att nå andra klimat- och energimål; att inte ersätta all kärnkraft med förnybar el eller att uppnå ungefär en tredjedel av fossiloberoende fordonsflotta genom att fordonen förbrukar mindre. Vi uppmanar alla kommuner att ha tydliga effektiviseringsmål – också inom sina transporter.

3. Förverkliga fattade beslut. Vi missar ofta att ta tillvara på det som redan beslutats i bred enighet. Reseavdraget är ett exempel; miljörörelsen misslyckas med att göra det transportslagsneutralt, men att tillämpa vad som redan beslutats skulle räcka långt. För att få göra avdrag för resa i bil måste tidsvinsten jämfört med att åka kollektivt vara minst två timmar per dag. Skatteverket har visat att 46 procent av avdragen inte uppfyller kraven – låt oss lokalt och nationellt hjälpa medborgarna att göra rätt.

4. Jobb och folkhälsa. Mycket av klimatarbetet har starka sidonyttor såsom bättre luftkvalitet och förbättrad hälsa. Därtill kommer nya arbetstillfällen och nya exportmiljarder samt minskad sårbarhet när vi kan producera mer själva. Dessa synergier har ett stort värde både i sig och som grund för att nå brett samförstånd – och kommuner som lämnar stuprörstänket bakom sig får minskade kostnader och ökad måluppfyllelse.

5. Inkludera fler. Alla kan och bör vi vara en del av omställningen – annars når vi inte klimatmålen. Men lokala satsningar på att engagera medborgarna för hållbart resande har lagts ner efter att projekttiden löpt ut istället för att integreras i verksamheten och medborgarinriktade initiativ som Trafikantveckan för en tynande tillvaro. Det är dags för kommunerna att engagera flera.

Sammantaget: Omställningen till ett klimatsmartare Sverige behöver ta fart, och det kan ske i brett samförstånd – om vi börjar med de centrala områden där vi har bred samsyn!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.