Högskolor

Fel rensa ut oliktänkande från högskolan

Hur kan Academic Rights Watch propagera för akademisk frihet samtidigt som man vill ”rensa ut” oliktänkande från högskolan? Det är i stället hög tid för akademiker att fortsätta diskussionen i öppna kritiska samtal i en anda av sann akademisk frihet.

REPLIK Filosofen och sociologen Bruno Latour lär en gång ha fått frågan: ”Tror du på verkligheten?” Latour fick sitt genombrott 1979 med boken ”Laboratory life: the Social Construction of Scientific Facts”, där han hävdade att vetenskapliga analyser och experiment inte utgjorde objektivt sanna utsagor, utan tolkningar baserade på ett subjektivt urval av data. Verket skakade om samtidens uppfattning om sanningsbegreppet, och väckte också mycket kritik för sin extrema hållning.

Men tjugo år senare, när rapporterna om den förestående globala klimatkrisen kom allt tätare utan att ännu tas på allvar, trädde Latour uttalat till vetenskapens försvar. Att allt vetande kan ses som relativt bör inte leda till misstro mot vetenskapen – snarare är det ett redskap för att förstå vilka auktoriteter vi verkligen kan lita på, argumenterade han.

I dag präglas vår värld i allt högre grad av trumpism och populism. Frågan om hur vetenskap och sanning förhåller sig till varandra har blivit än mer angelägen, samtidigt som debattörer regelbundet anklagar just postmodernistisk relativism för att undergräva vetenskaplig trovärdighet.

Det gör till exempel tre företrädare för organisationen Academic Rights Watch i artikeln ”Relativister i högskolan, lämna akademien” (Dagens Samhälle 7/12). Men artikelförfattarna går ett steg längre. De vill ”rensa ut” alla ”radikala relativister” från Sveriges lärosäten. Varför det?

Jo, definitionen av vetenskaplig aktivitet anges vara strävan efter objektiv sanning. Därför hotas den akademiska friheten om humanister och samhällsvetare fortsätter att praktisera relativism. Ämnesfält som genusvetenskap och pedagogik pekas explicit ut såsom i farozonen för att ”underminera högskolans verksamhet”: Men att all vetenskap skulle definieras av sökandet efter en objektiv sanning är inte sant. Humaniora består till stor del av tolkande vetenskaper, vars forskningsfrågor är mera komplexa än den enkla sanningen om ett ords kasusböjning eller årtalet för en historisk händelse, och kräver en djup kontextuell analys kring sina studieobjekt.

Detta är inget nytt. Hermeneutik, läran om vetenskaplig tolkning, har hängt med ett bra tag. Redan renässanshumanisterna ägnade sig åt kritiska studier, och postmodernismens rötter kan spåras så långt tillbaka som i upplysningstidens ifrågasättande av gudagivna sanningar.

Och vari ligger egentligen faran? Artikelförfattarna hänvisar endast svepande till relativismens mest extrema effekt, idén om att sanningen inte existerar överhuvudtaget, och presenterar ingen empirisk evidens för att arbetsmiljöproblem och svag produktivitet skulle råda i de miljöer ”där relativismen fått fotfäste”.

Men postmoderna tankar om utsagors relativa sanning hotar varken samhället eller akademin. I stället kan de visa på att vad som upplevs som sant eller ej beror på vilken auktoritet eller institution som står bakom. Och det är en alltmer angelägen insikt när fabricerade påståenden och alternative facts sprids snabbare än någonsin och tas emot okritiskt och oreflekterat.

Och hur kan man propagera för akademisk frihet samtidigt som man vill ”rensa ut” oliktänkande, även om man i samma frihets namn erbjuder dem att lämna sina poster frivilligt? I stället för att fortsätta barrikadera sig bakom odefinierade påståenden om vetenskapers relevans, är det hög tid för akademiker från alla läger att ta med diskussionen in i högskolans seminarierum, så att argument och teorier kan prövas i det öppna och kritiska samtal som präglar sann akademisk frihet.

FOTNOT: Vidare läsning: Bruno Latour, “Why Has Critique Run Out of Steam? From Matters of Fact to Matters of Concern”, Critical Inquiry 30, 2004. Torbjörn Elensky, ”När allt blev relativt – utom sanningen”, SvD Under strecket 20/12 2016.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.