Skola

Fel råd får ojämlikheten mellan skolor att öka

En färsk studie visar att en del kommuner har valt resursfördelningsmodeller som spär på den bristande likvärdigheten mellan skolorna. En förklaring kan vara att konsultföretag gett kommunerna dåliga råd, anser Boel Vallgårda, författare till SKL:s skrift om socioekonomisk resursfördelning till skolor.

Den 1 juli i år ändrades skollagen så att det nu ställs större krav på kommunerna att fördela resurserna efter elevernas olika förutsättningar och behov.  

Att hushålla med resurserna och skapa ekonomiska förutsättningar för en likvärdig skola är mycket komplexa frågor och svårt att göra på ett bra sätt. EY (tidigare Ernst and Young) visar i sin i somras publicerade rapport, Kan resursfördelningen lösa skolkrisen? En studie om kommunalresursfördelning till grundskolan 2014, de olyckliga effekter som uppstått i många kommuner när de utformat sina ersättningssystem till skolan. Bland annat visar de hur en del kommuner har resursfördelningsmodeller som spär på den bristande likvärdigheten mellan skolorna i stället för att bidra till ökad likvärdighet. 

Kan dåliga råd vara en förklaring till att lösningar väljs som faktiskt motverkar sitt syfte?

Ett konsultföretag som kommuner har anlitat för att för att anpassa sitt ersättningssystem till kraven om bidrag på lika villkor mellan kommunala och fristående skolor, gav följande råd: Avstå från att anpassa resurserna utifrån socioekonomiska skillnader mellan skolornas elevgrupper, så länge som ni inte kan följa upp effekterna av pengarna.

Självklart ska kommunen följa upp hur resurserna används och skolorna ska följa upp sina resultat och analysera om de använder sina resurser på bästa sätt. Samtidigt kan det vara svårt att bevisa effekten av mer resurser till vissa skolor. Det är inte givet att de skolor som får mest resurser får bäst resultat. Det är ju samtidigt de skolor som har de största utmaningarna. Att avstå från att fördela pengar utifrån skillnader i behov för att man i en jämförelse mellan skolorna inte kan bevisa effekten, kan inte vara rätt väg till en likvärdig skola. 

Ytterligare ett exempel på ett tveksamt råd var huvudnumret på en välbesökt konferens i våras om resursfördelning till skolan. En lokalersättningsmodell som motverkade likvärdigheten och på så vis bidrog till att två socialt utsatta bostadsområden blev av med sina grundskolor, beskrevs som effektiv lokalhushållning, just för att det ledde till att man la ner dessa skolor. Kanske ledde modellen till en effektiv användning av lokalerna. Men det uppmärksammades inte att ersättningsmodellen samtidigt bidrog till en nedåtgående spiral för de skolor som fick färre elever. Därmed bidrog modellen till en minskad likvärdighet.

Frågan är hur kommunerna får tillgång till råd med bättre kvalitet. SKL har givetvis en central roll för erfarenhetsutbyte och att bistå kommunerna med sin samlade kompetens. Ett färskt bidrag är SKL:s skrift Socioekonomisk resursfördelning till skolor – så kan kommunen göra. Den skriften ger råd om bara en av alla uppgifter en resursfördelning ska uppfylla. Det behövs flera skrifter och en initierad diskussion om hur kommunerna med sina begränsade resurser på bästa sätt ska kunna bidra till goda uppväxtvillkor för alla Sveriges barn och unga.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.