Debatt
Ekonomisk politik
6 mars 2015 kl 12:40

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Fel Cuf, Borg skickade räkningen till framtiden

Rätt hanterat är ett förändrat överskottsmål en välkommen åtgärd. Det skapar utrymme för kloka investeringar som gynnar framtida generationer. Men då gäller det att vi inte lämnar över räkningen till dem på det oansvariga sätt som den borgerliga regeringen gjorde under förra mandatperioden.

Det här är en opinionstext

REPLIK. Efter att regeringen aviserat att man vill låta Konjunkturinstitutet utreda en ändrad målnivå i det finansiella sparandet så har vi sett övervägande positiva reaktioner. Det är många ekonomer som har efterlyst detta, och påtalat att det finns andra delar i ekonomin som är viktiga än att staten i all tid samlar pengar på hög. Exempelvis att investera i hållbar infrastruktur och utbildning.

En som dock inte är positiv är Cuf:s ordförande Hanna Wagenius. Wagenius beskriver i sin artikel ”Keynes löper amok om överskottsmålet tas bort” i Dagens Samhälle det som en ”tragedi”, och menar att ”kommande generationer som ska betala räkningen behöver inte uppleva att de åtnjutit fördelarna av lånet från början, och kommer inte nödvändigtvis vara så intresserade av att hosta upp pengarna”.

Huruvida kommande generationer åtnjuter fördelarna, beror helt på vad ett ökat utrymme används till. Under förra mandatperioden bröt finansminister Anders Borg sitt löfte om att inte sänka några skatter om det inte fanns ekonomiskt utrymme för det. Trots ett underskott så sänktes skatten. Det är att lämna över räkningen till kommande generationer, utan att de får åtnjuta fördelen. Inkomstskattesänkningar bör endast ske då de kan finansieras.

Om pengarna i stället används till investeringar som ger avkastning, så kommer framtida generationer att åtnjuta fördelar. Hade tidigare generationers politiker vårdat järnvägen bättre, så hade vi alla haft nytta av det i dag. Med mindre nedskärningar på skolan på 90-talet hade vi varit bättre rustade i dag. Med mer förnybar energi hade vi i dag varit mindre sårbara.

Att överskottsmålet plötsligt är så heligt för Cuf är intressant, med tanke på att den förra borgerliga regeringen inte var i närheten av att nå det. Och för att nå det under denna mandatperiod, så skulle 75 miljarder i skattehöjningar och/eller nedskärningar behövas till 2018. Cuf brukar inte vara pigga på det förra, så troligen är det nedskärningar som vore aktuellt.

Frågan är hur Cuf skulle vilja fördela nedskärningar på 75 miljarder? Och hur de kan argumentera för att en sådan inte skulle påverka dagens barn och unga?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.