Fel att IB-lärare blir utan lönelyftet

Det är en orättfärdig behandling av dessa lärare, som gymnasieminister Anna Ekström genast bör åtgärda. För att de gymnasielärare som undervisar inom IB-programmen (International Baccalaureate) ska behandlas som sina kolleger måste regeringen ändra på bestämmelserna. Annars riskerar vi att urholka det enda gymnasieprogram som ger svenska elever en internationellt gångbar studentexamen.

Cirka 30 gymnasieskolor i Sverige erbjuder idag undervisning för de elever som vill ta en internationellt erkänd studentexamen på IB-programmet. Det är såväl vanliga gymnasieskolor som internationella skolor. Programmet anses formellt sett inte vara en del av det svenska skolväsendet och tillhör därmed inte de skolformer som har rätt till Lärarlönelyftet. Det är en uppenbar orättvisa att IB-programmets lärare står utanför det svenska skolväsendet trots att de undervisar svenska elever i Sverige. 

Lärarlönelyftet beräknas ge ett tillskott på 2 500 till 3 500 kronor i månaden till de lärare som får ta del av det. De gymnasielärare som undervisar på IB-programmet utesluts automatiskt trots att de har svensk lärarlegitimation som borde vara en fullt tillräcklig garanti för likvärdig behandling. Totalt rör det sig om ett par hundra lärare i gymnasieskolan och ungefär lika många i grundskolan.

Det kan tyckas vara en liten andel av alla lärare som Lärarlönelyftet berör, men att dessa lärare måste behandlas likvärdigt med sina kolleger i den svenska skolan är en principiell och viktig rättvisefråga. Det enda som skiljer IB-lärarna från andra gymnasielärare är att de under läsåret huvudsakligen undervisar på IB-programmet. Annars är de anställda som vilka lärare som helst. 

Att regeringen undantar IB-lärarna skickar signaler om att deras undervisningsinsatser inte värderas lika högt som deras kollegers. Det är ett avsteg från den tidigare etablerade principen att IB-lärarna behandlas helt lika med andra lärare vad gäller anställningsvillkor och andra rättigheter.

Men det handlar inte bara om rättvisa för denna grupp av lärare. Om de lärare som väljer att undervisa i IB-programmet undantas från Lärarlyftet, kan vi förvänta oss att färre lärare vill undervisa där vilket i så fall också kommer att drabba eleverna.

Lärare som till huvuddelen undervisar på IB-programmen har inte rätt till Lärarlönelyftet, men väl om de undervisar färre timmar i IB-programmet än på andra program. En sådan bestämmelse ökar risken för att lärare väljer att minska sin undervisningstid på IB-programmet för att få del av Lärarlönelyftet. Skolor och rektorer kommer alltså att stå inför valet att antingen övertala lärare att vara kvar i IB-programmet och inte få samma lönelyft som sina kolleger eller att minska omfattningen av IB-programmet.

Det betyder i så fall färre platser på ett program som ger svenska elever möjlighet att skaffa sig en internationellt gångbar studentexamen som ger dem tillträde till utländska universitet och högskoleutbildningar som inte går att få i Sverige. Det vore en olycklig utveckling för svenskt undervisningsväsende. En internationell utbildning av detta slag är berikande för den svenska skolan och gagnar också Sverige i stort, med tanke på vårt lands stora beroende av internationell handel och export.

Lärarlönelyftet initierades av regeringen för att vända den negativa utvecklingen i skolan genom att höja lärarlönerna. Men med nuvarande bestämmelser kommer ett av de mest framgångsrika gymnasieprogrammen i Sverige att riskera att undergrävas, genom diskriminering av de lärare som valt att undervisa där.

Nu uppmanar vi den nya gymnasieministern att utan fördröjning lösa denna rättvisefråga. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.