Föreningsbidrag Hela debatten

”Fel att föreningarna skulle leva på bidrag”

Bilden av att föreningarna i Sverige lever på bidrag och där de engagerade får ”lön från dag ett”, som slöseriombudsman Rebecca Weidmo Uvell målar upp, är falsk. 76 procent av allt som sker i föreningslivet görs av frivilliga som inte får en krona, svarar Göran Pettersson, generalsekreterare för Forum.

REPLIK. I Dagens Samhälle skriver slöseriombudsmannen Rebecca Weidmo Uvell (28/8) om föreningslivet som bidragsentreprenörer och myndigheter som agerar som bankomater och slösar pengar.

Forum anser att artikeln i hög grad är baserad på förakt för och okunskap om det civila samhället.

Rebecca Weidmo Uvell går i sin krönika till frontalangrepp mot Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, dess bidrag till ideella organisationer och genom det även på hela det organiserade civilsamhället.

Artikeln är skriven i en tid där det varje dag kommer nya förslag på mer samverkan med och mer engagemang från civilsamhället för att lösa de stora samhällsutmaningarna. Bara den här veckan har nyheterna om politikers förhoppningar om civilsamhället som svar på frågor om bemötande av EU-migranter, krafttag mot näthatet, att lyfta HBTQ-rättigheter vid Eurovision i Stockholm och integrationsinsatser för asylsökande duggat tätt.

När fler och fler inser att samhället helt enkelt inte klarar sig utan de idéburna organisationerna är det märkligt att läsa en artikel som så tydligt tar avstånd från offentliga investeringar i detsamma.

Föraktet mot de idéburna organisationerna och våra strukturer lyser igenom starkt i stora delar av texten. Som när hon kallar investeringar i sådant som arbete mot klimatförändringar, mot rasism, mot våld mot kvinnor, för akuthjälp till och empowerment för samhällets allra mest utsatta, för konst och kultur, för ungdomars delaktighet och sociala innovationer - allt detta arbete för ”bidragsentreprenörskap”.

Ett annat exempel är när hon dömer ut hela civilsamhällets interna kontrollsystem med demokratiska årsmöten och förtroendevalda revisorer och menar att ”det räcker alltså med att din kompis intygar att allt är rätt”. Det är inte så det går till och det är inte en rimlig ståndpunkt.

Som en jämförelse kan nämnas att revisionsplikten för småföretag med max tre anställda och en omsättning på max tre miljoner kronor togs bort i slutet av 2010, för att minska regelkrångel och slöseri med resurser på dyra revisorer för små ekonomier.

För MUCF:s bidrag ligger alltså gränsen på 225 tusen kronor. En förening med samma omsättning i bidrag som ett revisionsbefriat företag kan alltså tvingas att ha upp till 13 auktoriserade revisorsinsatser till en kostnad på minst tio tusen kronor styck, då varje enskilt projekt måste revideras för sig. Är företag per definition mer trovärdiga än föreningar. Naturligtvis inte.

Bilden av att föreningarna i Sverige lever på bidrag, och där de engagerade får ”lön från dag ett” som Uvell målar upp är förstås också en falsk bild. 76 procent av allt som sker i föreningslivet görs av frivilliga säger forskningen – det vill säga personer som inte får minsta krona för det de gör. 

Engagemanget som människor står för av egen fri vilja och utan ekonomisk ersättning är enormt i vårt land. Och majoriteten av det svenska civilsamhällets ekonomiska resurser kommer från medlemsavgifter och dess bidragsberoende i mycket låg utsträckning i internationell jämförelse enligt studier från bland annat Handelshögskolan i Stockholm. 

Regeringskansliet beskriver samma sak: Över hälften av det civila samhällets intäkter kommer från medlemsavgifter och försäljning. En tredjedel kommer som stöd från det offentliga (Ur Utbildningsdepartementets broschyr Det ideella engagemanget i Sverige 

Det är inte bara staten, utan även näringslivet och de ideella organisationerna som gör stora och viktiga insatser för samhället. Det tror jag att de flesta är överens om. För att uppnå detta behövs investeringar. Och faktum är att alla samhällssektorerna är beroende av offentliga medel för att kunna stå för många av de insatser som görs, inte minst näringslivet.

Flera länder i Europa har gått den väg som Uvell stakar ut. Där organisationsbidrag och mer fria pengar fasats ut och ersatts av sådant som upphandlingar, CSR och privata gåvor.

Resultatet har i flera viktiga avseenden varit nedslående. I England har övergången från bidrag till uppdrag lett till ett tystare föreningsliv som inte längre förmår att protestera mot orättvisor och stå för de sociala innovationer som vi så innerligt behöver, ett föreningsliv som själv säger att de förlorat sin självständighet. 

Den utvecklingen vill vi inte ha, och inte riksdagen heller eftersom de beslutat att organisationsbidragens andel av bidragsgivningen ska öka. Det anser vi är mycket positivt.

Samhället behöver ett starkt organiserat civilsamhälle, och det måste få kosta. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.