Debatt
Nämndemän
31 oktober 2016 kl 16:11

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

”Fatta utövar inte påtryckningar”

Sexualbrott är komplexa. Genom att ta del av våra experters kunskaper får nämndemännen bättre möjligheter att vara objektiva. Fatta har dessutom inte, vilket hävdats, som mål att få fler fällande domar – utan att förhindra brott.

Det här är en opinionstext

REPLIK Bengt Ivarsson, Advokatsamfundets ordförande, uttrycker i sin replik en oro över att den nämndemannautbildning som FATTA i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan Centerkvinnorna, Liberala kvinnor och Miljöpartiet har arrangerat skulle utgöra ett hot mot nämndemännens oberoende ställning.

Förutom att Ivarssons artikel innehåller oroväckande många faktafel gällande Fatta som organisation, så ställer vi oss frågande till Ivarssons resonemang. Hans oro visar på en misstro gentemot såväl nämndemän som sakkunniga experter samt på okunskap.

Utbildning och kompetenshöjande insatser inom ett sakområde är inte synonymt med påtryckning. Kunskap gör knappast någon mindre objektiv, snarare tvärtom. Fatta välkomnar Advokatsamfundet att ta del av utbildningen, eftersom det vore ett ypperligt tillfälle för målsägandebiträden och försvarsadvokater att fördjupa sina kunskaper om sexuella övergrepp och de normer som omgärdar dem. 

Sexualbrott är ett komplext brott. Det är starkt ihopkopplat med såväl normer kring beteenden och sex som skam och tabu. Generellt får konstruktiva samtal om sexualbrott och sexuellt våld en liten plats i samhällsdebatten och de bilder som presenteras är allt som oftast stereotypa och snäva. I denna utbildning lyfts bland annat hur medias rapportering ser ut, statistik gällande sexualbrott samt forskning kring hur offren kan reagera vid övergrepp. Utbildningen är således baserad på kunskap och kompetens från organisationer och personer som arbetar med sexuellt våld såsom Södersjukhusets Akutmottagningen för våldtagna, Brottsförebyggande rådet och Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet. Vidare är de domar som lyfts i utbildningen offentliga och kan begäras ut av vem som så önskar. 

Hur Ivarsson kan se utbildningen som olämplig och något som äventyrar nämndemännens objektivitet är mycket märkligt. Att ta del av kunskap ger dem tvärtom bättre möjligheter att vara objektiva då det bidrar till en bredare och bättre insikt i sexuella övergrepp. Detta lyfter även Vuxenskolan fram i sin replik till Ivarsson.

Att organisationer utbildar rättsväsendet i sakfrågor är ingen ny företeelse. Röda korset har anordnat utbildningar i migrationsfrågor för migrationsdomstolarna. Ecpat har utbildat aktörer inom rättsväsendet i frågor rörande barnsexhandel och sexuellt utnyttjande av barn.

Vi anser att Ivarsson borde tro mer om nämndemännen än att en 5-timmarsutbildning skulle äventyra deras objektivitet. Dessutom är majoriteten av nämndemännen själva medlemmar i partier och går således diverse internutbildningar i alla möjliga frågor. Detta diskvalificerar dem inte för att döma. 

I sin reservation till Sexualbrottskommitténs förslag skriver Ivarsson att det är viktigt med en objektiv utbildning för alla inblandade aktörer inom rättsväsendet (SOU 2016:60, Ett starkare skydd för den sexuella integriteten, s. 473). Att objektivitet ska vara ett ideal för domare är självklart. Vad som däremot är problematiskt är att innebörden av begreppet objektivitet sällan diskuteras eller problematiseras. Vem anses vara objektiv nog för att fylla detta utbildningsbehov som uppenbarligen finns inom rättsväsendet? Vem äger kunskap och vem är objektiv när det kommer till sexuellt våld? Och vem avgör det? Att Ivarsson verkar anse att en person som dagligen tar del av medias bild av vad en ”riktig” våldtäkt är eller hur det ”ideala våldtäktsoffret” reagerar vid ett övergrepp är mer objektiv än en person som också fått ta del av forskning och fakta om sexuella övergrepp ser vi som mycket problematiskt. Denna åsikt ger uttryck för både kunskapsfientlighet och en förenklad syn på objektivitet. 

Ivarsson hävdar vidare att Fattas mål skulle vara fler fällande domar, vilket inte stämmer.  Fattas mål är att verka för en lagstiftning som genom sin normerande effekt och tillsammans med andra attitydförändrande insatser bidrar till att brotten inte begås från första början.

Ivarsson påstår också att Fatta skulle jobba med stödverksamhet för brottsoffer, vilket är direkt osant. 

Ivarsson skriver dessutom att utbildningen riskerar att omvandla nämndemännen till någon form av light-jurister Det stämmer så klart inte. Redan idag finns det ett flertal verksamma nämndemän med betydligt större juridiska kunskaper än vad deltagare i en 5-timmarsutbildning någonsin skulle kunna få, något som Ivarsson inte kritiserat. 

Fatta välkomnar en välbehövlig diskussion kring begreppen objektivitet och kunskap inom juristkåren. Denna diskussion måste vara problematiserande och nyanserad. Framförallt är det viktigt att den logik som jurister i vanliga fall är bra på att tillämpa inte oreflekterat kastas ut med badvattnet endast för att frågan som diskuteras är sexuella övergrepp.  

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.