Fastighetsägarna ägnar sig åt sabotage

REPLIK I våras satt hyresmarknadens parter i samtal initierade av regeringen för att skapa ett bättre hyresförhandlingssystem. Tyvärr lämnade Fastighetsägarna, som förhandlar för 17 procent av hyresmarknaden, samtalen. Nu ropar samma organisation genom vd Reinhold Lennebo och ordförande Lennart Sten (2 januari) på politiska regleringar. Vi kan inte vara de enda som kliar oss i huvudet.

Samtalen ledde till förändringar som har gjort att förhandlingarna 2016 gått rekordsnabbt. Tvärt emot det fräcka påståendet om att vi inte vill träffa överenskommelser. Det skrivs hyresöverenskommelser så pennorna glöder. Vidare påstås att Hyresgästföreningen har veto i hyresförhandlingarna. Det är fel. Hyror som inte fastställs i förhandlingar prövas genom tvistelösning i hyresnämnd eller hyresmarknadskommitté. Fastighetsägarna försöker visa att hyresförhandlingar sker i ett sorts rättslöst tillstånd, det är naturligtvis nonsens.

Ett system är aldrig perfekt, det måste ständigt utvärderas och utvecklas. Vi fortsätter gärna partssamtalen för att se hur förhandlingarna ytterligare kan vässas. Låt oss själva ta ansvar istället för att lämna över bollen till politikerna.

Men vad menas med att hyresförhandlingarna ska förändras i grunden? Hur löser det problemen? Vilka nya problem skapar det? Vad kommer det kosta? Varför ska tryggheten för miljoner hyresgäster offras för att möjliggöra hyreshöjning utan kvalitetsförbättring?

I andra utspel argumenterar Fastighetsägarna för hyror som följer olika ekonomiska tillväxtmått. Alltså en sorts indexreglering i väntan på försämrat konsumentskydd och hyressättning på hyresvärdens villkor. Experimentella systemskiften enligt denna modell finns det flera avskräckande exempel på. Dyrt för samhällsekonomin och den privata ekonomin, men lönsamt för vissa fastighetsägare. Grunden måste istället vara att balansera maktrelationen mellan fastighetsägare och hyresgäst. Hyrorna ska sättas utifrån standard, läge och kvalitet.

Fastighetsägarna strandar förhandlingar för att sedan använda strandningarna som exempel på att förhandlingssystemet inte fungerar. Ett sorts sabotage där man använder tiotusentals människors privatekonomi för att driva politisk kampanj.

Varje prövning i hyresnämnden som slutar i Fastighetsägarnas favör ses som bevis för att hyressättningssystemet måste förändras. Det är en argumentation på en ganska låg nivå mot en påhittad motdebattör. Vem hävdar att alla hyror överallt ligger på exakt rätt nivå? Vi har initierat mängder av lokala modeller för hyressättning. Där tar vi fram principer för hyresnivåer tillsammans med privata och allmännyttiga fastighetsägare. En bättre väg än att överbelasta rättssystemet med massiva strandningar. Hyresförhandlingarna är inte ett politiskt spel. De rör ekonomin för 1,6 miljoner hushåll.

Det går inte att vara en part i ett förhandlingssystem och samtidigt arbeta för att det ska avskaffas. Dessvärre använder Fastighetsägarna hyresförhandlingarna för politiska kampanjer med det överordnade syftet att visa att systemet inte fungerar. Med andra parter skriver vi överenskommelser utan större krumbukter.

Att en part som inte får önskade intäktsökningar hojtar om lagändringar kanske är naturligt. Men inte konstruktivt. Vi måste kunna ta nästa steg. Att ge ansvaret till politiker för att reglera hyrorna är inte lösningen. Så Fastighetsägarna – låt oss ta ansvar. Tillsammans.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.