Debatt
Skolplikt
6 november 2019 kl 05:05

Fallet Ystad visar att skolpliktsreglerna är otydliga

Ystad brast i hanteringen av de fem barn som gick miste om en riktig skolgång. Men det nationella stödet kring hur en kommun ska hantera och bevaka skolplikten brister, i synnerhet brott mot den. Det skriver Ystads kommundirektör och kommunjurist tillsammans med Ann-Marie Begler, som har utrett fallet med de isolerade barnen. 

Det här är en opinionstext

Plikten för alla barn som bor i Sverige att gå i skolan är lika mycket en rättighet som en skyldighet. Utbildning är nämligen inte bara en av grundstenarna i vår välfärd utan också en mänsklig rättighet.

Av det skälet är det extra viktigt att det finns ett tydligt nationellt regelverk till stöd för dem som är satta att upprätthålla skolplikten, ytterst för att skydda barnens rätt till skolgång.

Vi lever i dag i en allt mer globaliserad värld. Föräldrar och barn rör sig över gränserna, några kommer till vårt land och bor här några år, andra flyttar ut och bor utomlands en tid för att sedan återkomma. Vid varje tillfälle blir det en fråga för kommunen att bedöma barnens skolplikt.

Det är elevens hemkommun som ska garantera att alla barn som har skolplikt fullgör sin utbildning. Samtidigt är det skolans nationella regelverk – skollagen – som utgör ramen för kommunens agerande. Men skollagen ger idag inte ett tillräckligt tydligt stöd när det gäller reglerna kring skolplikt eller snarare reglerna kring när barnen inte omfattas av skolplikten och reglerna om när en kommun kan bevilja undantag från skyldigheten att gå i skolan.

Häromdagen tog Ystads kommun emot en rapport som bland annat tog upp hur kommunen klarat sin skolpliktsbevakning i ett aktuellt ärende. Bakgrunden är välkänd för många. Under ett stort antal år har flera barn tillhörande samma familj inte gått i skolan eftersom föräldrarna på falska grunder begärt befrielse från skolplikten med hänvisning till utlandsvistelse. Kommunen beklagar att handläggningen av ärendet har varit bristfällig. De omyndiga barnen är nu omhändertagna och går i skolan.

Granskningen utmynnar i skarp kritik mot kommunen men konstaterar också att det nationella stödet vad gäller skolpliktsbevakning är svagt. Till exempel är det inte tydligt utsagt i lagstiftningen när ett barn ska anses vistas varaktigt utomlands och det finns få vägledande avgöranden till stöd. Av det skälet blir det upp till varje kommun att tolka begreppet, vilket troligtvis leder till stora olikheter mellan kommunerna. Vissa kommuner kommer att ha en striktare tillämpning, andra en betydligt mildare. Med utgångspunkt i att plikten också är en rättighet är det extra olyckligt.

Vissa kommuner har själva beslutat om riktlinjer för hur begreppet ”varaktig vistelse utomlands” ska tolkas som stöd för den enskilde tjänstepersonen som har att fatta beslut. Sådana egna riktlinjer har Ystads kommun inte haft, men arbetar nu med att ta fram sådana, vilket kan förbättra situationen i den egna kommunen och göra dessa beslut mer transparenta, rättssäkra och likvärdiga, men det räcker inte för likvärdigheten nationellt. Vi efterlyser därför ett starkare statligt stöd för skolpliktsbevakningen genom en tydligare och modern lagstiftning och till exempel allmänna råd från Skolverket. Den information som finns att hämta från Skolverket för kommunernas räkning i dag är inte tillräckligt omfattande för att utgöra ett effektivt stöd.

I barnkonventionen anges tydligt att barn har rätt till utbildning. Från och med den 1 januari 2020 blir barnkonventionen svensk lag. Det gör att det är än viktigare att de som har att upprätthålla skolplikten har ett bra stöd för sin viktiga uppgift. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.