Debatt
Ensamkommande
7 december 2015 kl 10:23

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Faktabaserad debatt om åldersbedömning önskas

Debatten om åldersbedömning av ensamkommande har präglats av kritiska lekmäns övertygelser snarare än gediget faktaunderlag. Men även om expertis saknas i Sverige så finns det gott om forskning att tillgå utomlands, skriver Karl-Johan Kärrström, specialistläkare i allmänmedicin.

Det här är en opinionstext

Münster är en urgammal nordtysk stad grundad redan på Karl den stores tid 793. I Münster finns ett stort universitet som enligt aktuella rankinglistor tillhör de tjugo främsta i Tyskland. I Münster har forskarnätverket AGFAD sin styrelse.

AGFAD står för Arbeitsgemeinschaft für Forensische Altersdiagnostik, det vill säga ungefär arbetsgruppen för rättsmedicinsk åldersdiagnostik. Gruppen bildades 2000 i Berlin och har med åren växt till ett samfund med 123 forskare från 16 i huvudsak västeuropeiska länder som medlemmar.

De årliga konferenserna lockar den verkliga eliten av forskare på området rättsmedicinsk åldersbestämning. AGFAD har utarbetat ett detaljerat dokument med riktlinjer för hur medicinsk åldersbestämning bör gå till. Vidare kvalitetssäkrar man årligen tandläkares och radiologers färdighet i metoderna genom tester.

Ingen svensk är medlem i AGFAD och ingen svensk har presenterat ny forskning på de hittills 18 konferenser som hållits. Egentligen inget konstigt med det då Sverige de senaste 15 åren i princip inte haft någon expertis eller forskning alls på området.

Följden av att Sverige inte har någon inhemsk expertis har blivit att debatten om de vetenskapliga metoderna tagits över av en allians av kritiska lekmän. Barnläkare, jurister och ledarskribenter – alla bidrar de till en bombmatta av små och stora argument mot att Sverige ska följa våra grannländer i spåren i denna fråga.

Argumenten är spretande, långsökta och affektladdade. Åldersbestämning är kvasivetenskap och vanliga undersökningar innebär risk för psykiska trauman. Debatten saknar i stort saklig objektivitet och djupare inblickar i forskningsläget.

Motaktivisterna hämtar de flesta av sina argument från en likartat sammansatt rörelse i Storbritannien som där verkligen lyckades med att stoppa medicinsk åldersbestämning 2010. På hemsidan för ledargestalten Tim Cole – statistikprofessor – avslutas den biografiska presentationen med: Tim Cole is working with others in the UK and elsewhere to stop dental age assement universally.

Coles metod är att granska befintlig forskning i avancerad detalj och sedan hävda att träffsäkerheten är avsevärt mycket sämre än vad som görs gällande.

Cole har dock backat lite från sin kategoriskt avfärdande hållning i sin senaste vetenskapliga artikel som publicerades i juli i år. Han medger i denna att FIFA:s nya metod att skatta ålder med MR-bild av handleden har hög specificitet när det gäller att avgöra om en individ är över 18 år och att detsamma gäller bedömning av visdomständer.

Hög specificitet betyder att en hög andel av de som är under 18 år klassas som detta. Däremot är sensitiviteten sämre – en ganska hög andel överåriga klassas alltså felaktigt som minderåriga.

Cole undviker också sorgfälligt att nämna den bästa stora studie av åldersbestämning med hjälp av visdomständer som gjorts på senare år: ett forskningsarbete av Helen Liversidge från 2010. Liversidge granskar där pålitligheten hos 37 metoder att odontologiskt bestämma ålder. Hon beräknar i studien sannolikheten för att en individ som har fullt utmognade visdomständer är 18 år eller äldre till 94,5 procent.

Liversidge är för övrigt en återkommande föreläsare vid AGFAD:s årliga konferenser. Studierna som presenterats vid dessa vittnar om en snabb metodutveckling där användning av magnetkamera, automatiserad bildtolkning, avancerade statistiska beräkningsmodeller och kombinationer av data från tänder och skelett är några av utvecklingsspåren. Den precision som redan kan uppnås utifrån dagens kunskapsläge kan alltså förväntas bli allt högre.

Således. Den dåliga nyheten är att svensk debatt i frågan hittills har förts på osaklig grund utifrån lekmäns övertygelser snarare än på gediget faktaunderlag. Den goda nyheten är att det inte saknas utländsk expertis att tillgå, när frågan nu aktualiseras i svensk politik.

Debatten borde hädanefter kretsa kring hur en rättssäker och etisk procedur för åldersbestämning ska läggas upp och hur man på bästa sätt ska hantera den minimerade men ändå oundvikliga felmarginalen.

Att inte använda sig av de medicinska metoder som finns med hänvisning till att dessa inte är exakta nog är att förespråka en ohållbar ickelösning där alla som själva säger sig vara minderåriga släpps igenom som barn oavsett kronologisk ålder.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.