EU:s sociala pelare Hela debatten

”EU:s nya pelare hotar svenska modellen”

Den svenska modellen – en stark och hållbar välfärdsmodell – riskerar att slitas sönder av EU:s klåfingrighet. I unionens nya pelare för sociala rättigheter föreslås att löner ska regleras i lag, vilket skulle sänka svenska arbetstagares löner.

Europaparlamentet röstade härom­veckan för att inrätta en europeisk ”social pelare”, som utvidgar EU:s befogenheter kring välfärd och arbetsmarknad. Syftet är gott, men innehållet är en katastrof ur ett svenskt perspektiv.

Förslaget är vackert formulerat och handlar om värdighet och trygghet, men avskaffar helt enkelt den svenska modellen om det tillämpas. Att kalla den svenska modellen den bästa i världen är inte skryt om man ser sig omkring i Europa. Parlamentariker från andra länder avundas systemet. Trots detta röstade de indirekt för att avskaffa det, vilket visar att de inte förstått hur det fungerar.

Att bygga en stark och hållbar välfärdsmodell tar tid, kräver hårt ­arbete och en vilja till stora reformer. Det har tagit oss hundra år att komma dit vi är. Det är därför den skandinaviska modellen fungerar bättre än andra system: vi har testat hållfastheten.

Vi lyckas med balansen mellan en konkurrenskraftig, högutbildad arbetsstyrka för industri- och servicesektor och rimliga löner och förmåner. Parterna kan planera långsiktigt genom fredliga förhandlingar som ger ro på arbetsmarknaden och inom produktionen.

Vi har redan en grundtrygghet som förslagen inom den sociala pelaren inte kan matcha. Trots att vi inte har någon minimilön är snittlönen hög­re än i de flesta andra länder. En person över 20 år utan vidareutbildning som får jobb i hotell- och restaurangsektorn har som lägst 20 609 kronor i ingångslön. I detaljhandeln blir det 20 239 kronor. Jobbar du på lager får du 23 220 kronor. Lägstalönen för outbildad arbetskraft har ökat från 78 procent av median­inkomsten i sektorn under 2000 till 85–89 procent 2015. 

Politiska styrmedel är inte ansvariga för den utvecklingen. Det enda vi kan klappa oss på axeln över är att vi har haft vett att låta parterna förhandla fram avtal som gynnar både arbets­tagare och arbets­givare. Den fackliga organisationsgraden är hög i Sverige och fackföreningarna har framgångsrikt värnat medlemmarnas intressen.

Industrin försvarar modellen eftersom den ger lugn och ro och möjlighet till långsiktig planering av produktionen. Med en minimilön på 60 procent av medianlönen, som föreslås i den sociala ­pelaren, skulle svenska arbetstagare riskera sänkt inkomst, eftersom arbetsgivaren skulle kunna hänvisa till de nya EU-reglerna vid förhandlingar.

En nittonåring med gymnasieutbildning skulle, enligt siffror från 2016, kunna få sin lön sänkt till samma nivå som en 15-åring som för första gången sommarjobbar i en glasskiosk. Så kan vi inte ha det.

För den som vill ta efter den svenska modellen skulle jag förklara att man måste ge förhandlingsmakten åt fackförbunden och arbets­givarorga­nisa­tio­nerna. De flesta andra länder skulle behöva höja skatterna kraftigt för att matcha Sveriges höga nivåer av social trygghet.  

När man gör det motsatta och föreslår att lönerna ska regleras i lag, så går man åt det andra hållet.

Våra europeiska kolleger vet inte att det kan skapa lönedumpning, social oro och strejkande, eller att folk skulle vända sig till populistpartier i frustration. Detta vet svenska politiker väl, så det är ett mysterium för mig att vissa av mina svenska kolleger röstade för förslaget.

Jag röstade nej. Om det inte är trasigt, laga det inte. Vi har en fungerande modell för det som förslaget efterfrågar. Visst behövs reformer också i vårt system, men vi kan inte acceptera att det slits sönder genom en överstatlighet av klåfingrigaste slag. 

Kommissionen ska, om schemat följs, ta upp frågan den 8 mars. Statsministern måste då göra allt för att se till att den svenska modellen värnas. Det säkraste sättet vore att rösta emot förslaget.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.