Upphovsrätten används som argument för censurfilter på internet. Känslig information läcker från vårdens dåligt säkrade IT-system. Och nu ska alltså FRA-lagen utvidgas så att FRA ska få lov att dela med sig av sin övervakning till Polisen och Säpo vid brottsutredningar, trots alla löften som gavs om att massövervakningen skulle hålla sig till hot mot rikets säkerhet.
Det är sorgligt att se hur dagens digitaliseringspolitik bedrivs och att den kunskap om övervakningens baksidor som både vi pirater och andra kämpar för rätten till privatliv lyft fram ignorerats.
När debatten om FRA-lagen rasade som hetast 2008 stod vi på barrikaderna och proklamerade att just den här ändamålsglidningen skulle ske. Då förutspådde vi att massövervakning skulle införas med hot mot rikets säkerhet och terrorister som täckmantel, och över tid normaliseras och utsträckas till att omfatta oss alla. Genom Snowden-läckorna och efterföljande lagförslag som det här har vi tyvärr fått helt rätt.
Det finns goda skäl till att vi inte tidigare godtagit allmän övervakning av oskyldiga människor, utifall att de skulle komma att begå brott i framtiden. En av rättsstatens grundläggande principer är att man är oskyldig tills motsatsen bevisats och att olika brottsutredande åtgärder endast ska sättas in vid välgrundad misstanke.
Ofta hävdas att massövervakningen krävs för att stoppa terrorism. Men spaning efter terrorister är en uppvisning i att leta efter en nål i en höstack och vad massövervakningen gör är att lägga fler strån till stacken. Inte minst visas detta av att en absolut majoritet av europeiska terrorister på 2000-talet redan befunnit sig under riktad övervakning före sina dåd.
Massövervakning som den FRA:s signalspaning utgör har flera negativa konsekvenser för helt vanliga människor. Journalister slutar efterforska kontroversiella ämnen, färre kontakter tas med psykosocialt vårdande personal och människor börjar utöva självcensur av minoritetsåsikter. Och när FRA läcker personlig information kan man hamna i situationer där man utsätts för diskriminering, utpressning eller bedrägerier. Kom ihåg, alla register läcker förr eller senare i någon utsträckning. Därför ska man inte ha några register som inte är absolut nödvändiga.
Det är olämpligt att utvidga FRA:s verksamhet när myndigheten fortfarande inte bevisat sig förmögen att hantera sina tidigare uppdrag. Vid en granskning 2010 fann Datainspektionen flera brister i hur FRA hanterade insamlade personuppgifter. Uppföljningen 2016 visade att inga åtgärder vidtagits. Genom åren har FRA fått kraftig kritik från SIUN, Datainspektionen och Riksrevisionen - inte ens rapporter om medvetna lagbrott har gett effekt på hur FRA hanteras.
Ovanpå allt det här så står Sverige inför rätta i Europadomstolen, där det ska utredas huruvida just FRA-lagen redan idag bryter mot våra mänskliga rättigheter, innan detta förslag om att utvidga övervakningens omfattning blivit verklighet. Att då, som inrikesminister Mikael Damberg (S) gör, förespråka en ökad övervakning är direkt motbjudande och under all kritik.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
