Terrorism Hela debatten

Ett avfärdande som sviker jihadismens offer

Organisationen Sveriges Unga muslimer har satt i system att avfärda kritik mot islamism, och eventuella åtgärder, med lösa anklagelser om muslimhat. Det är en destruktiv strategi som bara leder till att troende muslimer som är kritiker av islamism plötsligt stämplas som islamofober. Och det förhindrar en öppen debatt om islamismens barbariska natur, skriver Bawar Ismail i sin slutreplik till Rashid Musa.

Vi lever i en tid då Islamiska staten bedriver folkmord i Irak och Syrien och jihadister utför terrordåd i väst. Det verkar dock, märkligt nog, ha undgått Rashid Musa, ordförande för Sveriges Unga Muslimer. I repliken på min debattartikel om radikal islamism består Musas invändningar enbart av grundlösa anklagelser om rasism eller försök att förminska islamistisk extremism till att vara ”föreställningar”. 

Verkligheten är inte på Musas sida. När jag ger exempel på de senaste årens terrordåd i väst, med utgångspunkten i fredagens hänsynslösa avrättning av 129 Parisbor (ett dåd som han dessutom inte nämner en enda gång), försöker han i stället anklaga mig för att stå nära Avpixlats sjuka världssyn. Det är ett patetiskt försök att misskreditera mig och bevisar bara att Musa inte sitter på några argument. 

Det är en position som bara kan beskrivas som ett enda stort svek mot de som fallit offer för jihadismen. Det är även anmärkningsvärt att Rashid Musa försöker skifta fokus från det faktum att hans organisation har bjudit in hatpredikanter till att i stället anklaga mig för islamofobi och rasism. 

Men det var väntat. Musa och hans organisation har satt i system att avfärda kritik mot islamism, och eventuella åtgärder, med lösa anklagelser om muslimhat. Det är en destruktiv strategi som bara leder till att troende muslimer som är kritiker av islamism plötsligt stämplas som islamofober. Och det förhindrar en öppen debatt om islamismens barbariska natur. 

”Vem bestämmer vem som blir en extremist?”, frågar Musa retoriskt, som vore vår debatt endast ett teoretiskt resonerande utan förankring i verkligheten. I realiteten nämnde jag i min artikel ett antal högst konkreta exempel på olämpliga samrören. I fallet Munir Awad var det till exempel en domstol som ”bestämde” detta – efter att Awad förberett ett terrorattentat mot Jyllands-Posten. Var även denna dom ett utslag av det som Musa kallar liberal hegemoni? 

I stället för att försöka blanda bort korten hade Musa kunnat berätta vad han faktiskt tycker om att hans organisation bjöd in hatpredikanten Kamal el-Mekki, som förespråkat saudiska strafflagar. Eller vad han anser om att SUM bjöd in imamen Jamal Badawi, som försvarat självmordsbombningar? Eller när antisemiten Abdullah Hakim Quick skulle föreläsa för Musas organisation? 

Det är märkligt att Musa inte kommenterade min kritik. För det kan inte vara så att Musa, trots att han är ordförande för SUM, inte har koll på detta? Det hoppas jag inte. 

-----

Läs de två första inläggen i detta meningsutbyte: 

Bawar Ismail: Stryp skattemedlen vid extremistsamröre

Rashid Musa: Vem bestämmer vem som är extremist? 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.