Assistans

Ett anständigt samhälle ska ge stöd vid behov

Snävare bedömningar gör det allt svårare att få assistansersättning. Resultatet blir att många låses in i ett i det närmaste totalt utanförskap. Om regeringen värnar om LSS grundvärde bjuder ansvarig minister Åsa Regnér omedelbart in riksdagspartierna till samtal för att komma till rätta med de eskalerande problemen, skriver Bengt Eliasson och Maria Johansson (L).

Assistansersättning är en ersättning som utgår från rättighetslagen LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Enligt LSS har man rätt till personlig assistans för hjälpbehov som att kunna klä på sig, kommunicera, äta – våra mest intima och privata behov. LSS innebär också möjlighet till att ta sig till arbete eller studier och genomföra sin arbetsdag. LSS är en världsunik rättighetslagstiftning som bygger på FN-konventionerna om mänskliga rättigheter och rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Hur man bedömer vem som ska få rätt till LSS-stöd varierar mellan olika kommuner, och reglerna är oklara. Att det de senare åren blivit allt svårare att få stöd beror inte på att lagen har ändrats, utan att kommunerna till stor del förlitar sig på ett antal domar med negativt utslag för personer med behov.

År 2008 började Försäkringskassan tillämpa en mycket snävare bedömning av vilka funktionsnedsättningar som medför rätt till personlig assistans. Frågan gick vidare till dåvarande Regeringsrätten som avgjorde till Försäkringskassans fördel. En dom, RÅ 2009 ref. 57, blev praxis, alltså vägledande, och har påverkat livet för tusentalet personer med funktionsnedsättning.

Alltför många personer med funktionsnedsättning har fått färre timmar eller helt indragen hjälp. Totalt fick närmare 900 personer sin assistans indragen under 2011. Efter det har siffran legat på cirka 300 personer per år eller 10-12 procent. För personer med nedsatt syn ligger siffran över 30 procent. Inlåsningen av dessa personer blir i det närmaste total. Utanförskapet blir ett faktum.

Ett anständigt samhälle ska se till att den som behöver stöd ska få det. Vi har lagar som ger rätt till stöd, och dessa ska följas. Vi menar att LSS måste förtydligas så att intentionen – att alla ska ha möjlighet att delta fullt ut i samhället – inte kan bortses ifrån.

Rättstillämpningen är inte längre i enlighet med hur lagen ursprungligen var tänkt. Det har lett till att kommunerna mer och mer tappat respekten för lagstiftningen. Man kan inte låta bli att tänka tanken att det är av ekonomiska skäl. Vad som är uppenbart är att det är en praxisförändring på glid. En praxisändring som har slagit igenom lite pö om pö och i dag är en sanning som slår hårt för personer vars möjlighet att leva som andra hänger på vad som upplevs som godtyckliga beslut. Människor ska ha rätt till ett liv med delaktighet, möjlighet till arbete och privatliv utan att ständigt och upprepat bli ifrågasatta eller behöva kartlägga sitt privatliv.

Ansvarig minister Åsa Regnér har meddelat att regeringen planerar en total översyn av lagstiftningen. Det är gott så och behövs verkligen, men detta tar flera år att genomföra. 

Om regeringen verkligen menar vad de säger om att de värnar LSS grundvärde så borde Åsa Regnér omedelbart bjuda in riksdagens partier, Sveriges kommuner och landsting SKL och berörda myndigheter till samtal för att snabbt komma till rätta med problemen. För regeringen gäller det nu att visa ledarskap och handlingskraft om man menar vad man säger. 

LÄS MER: Åsa Regnérs replik. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.