Debatt
Socialtjänsten
29 september 2019 kl 07:00

Ensam är socialtjänsten chanslös mot segregationen

Flera av regeringens förslag mot gängkriminaliteten är bra, men helheten saknas. Unga i riskzon för kriminalitet är hela samhällets ansvar och kräver en kraftsamling i form av en bostadspolitik och en skolpolitik som bryter segregationen, skriver Veronica Magnusson, Vision.

Det här är en opinionstext

I den kriminalpolitiska debatten tävlar partierna om att hitta snabba lösningar och visa handlingskraft. I sociala medier pekas finger åt politiker och till och med åt vissa yrkesgrupper. Polisen prioriterar fel eller socialtjänsten är för mesig. Men hur mycket resurser och förtydligande av uppdrag vi än ger till socialtjänst och polis så kommer det inte räcka om vi inte satsar på det förebyggande sociala arbetet och på samverkan.

Jag är trött på svartmålningen av socialtjänsten. Mycket av det som skrivs i sociala medier efter program som SVT:s Uppdrag granskning om ”Hassan” i förra veckan tyder på stor okunskap. Om medarbetarna inom socialtjänsten och deras förutsättningar att ge stödjande insatser till utsatta människor, barn och unga.

Självklart ska socialtjänsten tåla granskning och kritik. Fel begås ibland och det är ett misslyckande för hela samhället. Visions medlemmar inom socialtjänsten brinner för sina jobb, så mycket att många bränner ut sig. Men de är inga maskiner; de är människor med varierande förutsättningar att sköta sitt arbete. Och så länge vi har så kallade utanförskapsområden kommer det att finnas frustration över att socialtjänsten inte löser symtomen.

”Hassan”, kriminell sedan barnsben, säger i Uppdrag granskning att han hade andra drömmar när han var liten, men växte upp i ett område där många hade kriminella förebilder. Och en människa utan framtidshopp riskerar att bli en farlig människa.

Regeringen har lagt fram förslag på åtgärder mot gängkriminalitet. En del av förslagen är riktigt bra , till exempel det om kommunernas brottsförebyggande ansvar och samordnade insatser för barn och unga i riskzon, vilket stärker samverkan på det lokala planet mellan skola, socialtjänst och polis. Att regeringen rubricerar LVU-vård som en påföljd tyder dock på en felaktig syn på vård enligt LVU (lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga). Vård med stöd av LVU ges alltid med utgångspunkt i den unges vårdbehov och aldrig som en påföljd.

Men det som saknas är en förebyggande kraftsamling av hela samhället. Vi behöver en bostadspolitik som åtgärdar segregationen så att barn inte växer upp i områden där förebilderna utgörs av kriminella. Och en mer proaktiv skolpolitik som leder till skolor där barn från olika socioekonomiska grupper är klasskamrater och jobbar tillsammans.

Det krävs ett starkare samarbete mellan polis, socialtjänst, hälso- och sjukvård, skola och andra aktörer för att komma tillrätta med sociala problem, psykisk ohälsa och andra bakomliggande faktorer som kan leda till kriminalitet.

För att regeringens förslag ska fungera i praktiken vill Vision se:

  • Goda arbetsvillkor och rätt förutsättningar. Medarbetarna måste ha ett tydligt uppdrag och tid att samverka. Det handlar om ett gemensamt samverkansuppdrag och att ha en rimlig arbetsbelastning där antal ärenden står i relation till ärendenas komplexitet.
  • Permanenta den tillfälliga bemanningssatsning som pågår inom den sociala barn- och ungdomsvården. Vi har inte råd att förlora de mer än 1 000 socialsekreterare, chefer och administratörer som anställts genom satsningen.
  • Kommunernas förebyggande uppdrag ska förtydligas. Möjligheten att få tidiga insatser ska inte vara beroende av bostadsort. Eftersom kommuner tolkar sitt uppdrag olika är det förebyggande arbetet beroende av de lokala politikernas prioriteringar och kommunens ekonomi. Detta bör finnas med i den pågående utredningen av socialtjänstlagen.
  • Utveckla digitaliseringen i socialtjänsten för att frigöra resurser till det sociala arbetet. Åtta av tio socialchefer i Visions Socialchefsrapport vill se en ökad användning av välfärdsteknik och digitala verktyg.

Med dessa förändringar kan socialtjänsten fokusera på att vara det som våra medlemmar vill och brinner för. Nämligen att vara den stödjande insats som kan vara avgörande för om en ung person utvecklar en kriminell livsstil, med allt mänskligt lidande det för med sig, eller inte.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.