Marknadsföring

En salig röd-grön-gul-blå röra förklädd till vetenskap

Köp inte bästsäljaren ”Omgiven av dåliga chefer”. Här finns inget att hämta utöver ändlösa anekdoter, lösa spekulationer och tomma löften om lösningar på komplexa problem, skriver professorn i psykologi Magnus Lindwall. 

Caveat emptor. Konsumenter, var på er vakt! Det är den första spontana tanken man slås av efter att ha läst Tomas Eriksons nya bok om dåliga chefer och lata medarbetare. Var på er vakt, inte främst mot dåliga chefer och lata medarbetare, utan mot dåliga och vilseledande böcker om chefer och medarbetare.

Boken är en uppföljning av de tidigare succéböckerna” Omgiven av idioter” och ”Omgiven av psykopater”, där Erikson förklarar för oss hur vi med hjälp av färganalys kan förstå våra medmänniskor bättre. Böckerna bygger på den så kallade DISA-modellen, vilken var utbredd och använd redan innan böckerna kom.

De senaste månaderna har alltfler kritiska röster höjts i ett försök skaka liv i det färg-hypnotiserade Sverige. Kritiken finns samlad i länkar på sidan ”omgiven av uppföljningar” på magasinet Filters hemsida. 

Kritik har främst riktats mot idén bakom DISA-modellen, det vill säga att beteende kan förstås utifrån en helt godtycklig uppdelning i fyra typer/färger. En skickligt marknadsförd idé, visst, men ändå bara en hägring i en vardaglig öken av personer man inte förstår sig på. Med sin nya bok siktar Erikson på att erövra även chefer och latmaskar inom arbetslivet. Så vad är det man får?

Granskar man innehållet i den nya bokens första del, som handlar om ledarskap och chefer, så framgår det snabbt att allt är sig likt. Även här lutar sig Erikson tungt mot den trygga DISA-modellen som bas för sina resonemang och slutsatser.

Med tanke på den betydelse DISA-modellen har för hela resonemanget i boken står det mesta och faller med trovärdigheten i just denna modell. Vad är då problemen med DISA?

  • DISA-modellen bygger på en bok från 1928 av William Moulton Marston. Idéerna i boken gällande färger och beteenden saknar helt stöd i modern forskning. Det finns ingen forskning, studie eller annan utvärderad dokumentation som ger stöd åt de grundantaganden som görs i DISA. De slutsatser som dras utifrån modellen blir därmed helt godtyckliga och i praktiken oanvändbara.
  • DISA bygger dessutom på en modell av mänskligt beteende som inte är teoretiskt motiverad, det vill säga den grundas inte på den psykologiska forskningens samlade kunskap. Baserat på den samlade evidensen i psykologisk forskning skulle vi snarare prata om ”50 nyanser av grått” än om fyra huvudtyper.

Om modellen och teorin bakom inte håller faller även resonemangen och slutsatserna platt. Hur mycket man än pimpar fasaden så kan det inte rädda ett fuskbygge. Detta faktum är något man aldrig kan komma runt när det gäller DISA och ”Omgiven av…” böckerna.

Den andra delen av boken (omgiven av latmaskar) handlar om drivkrafter. Givet den mängd forskning som ändå finns om motivation och drivkrafter förväntar man sig att boken här skulle stå på mer stabil grund. Men nej. Inte ens nära. Denna gång väljer Erikson att basera sina resonemang på en gammal tysk filosof och psykolog – Eduard Spranger – som för 90 år sedan kom ut med sin bok ”Types of men”.

Spranger beskrev då olika värdeattityder som utgör basen för sex individtyper. I Eriksons bok blir dessa sex individtyper fritt översatta till sex typer av drivkrafter. De är rätt okontroversiella, men även helt oanvändbara – framförallt om man ska koppla dem till beteenden. För det ändamålet är de alldeles för vaga och generella. Några spår i modern psykologisk forskning efter Sprangers idéer om drivkrafter efter att hans bok publicerades 1928 finns heller inte.

Allt sammantaget bör man vara väldigt försiktig med hur man använder denna bok. Sannolikheten att man kommer kunna fånga in chefers och medarbetares beteenden genom färganalys och 90-åriga drivkrafter är ytterst liten. Hur inbjudande boken och dess idéer än verkar, så finns här inget att hämta utöver ändlösa anekdoter, lösa spekulationer och tomma löften om lösningar på komplexa problem. Allt i en salig röd-grön-gul-blå röra. I den mån det fungerar är det sannolikt på grund av slumpen. Som en väldigt dyr trisslott, ungefär.

För verksamheter som inte har oändliga resurser är det därmed en dålig deal att köpa in och använda den här boken. Som potentiell inköpare bör du ställa dig följande fråga: Är jag villig att satsa våra begränsade resurser på något med så skakig grund och försvinnande liten sannolikhet att fungera?

Svaret borde vara enkelt. I synnerhet som det finns mängder av mindre dåliga alternativ där ute – oavsett om man vill jobba med beteenden, personlighet, ledarskap eller motivation.

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.