Vinsttak i välfärden? Hela debatten

”Än en gång slår politiken mot kvinnors företag”

Ilmar Reepalus förslag om begränsningar av vinster för företag i välfärden tangerar konfiskation. Ofta är det branscher med stor andel kvinnor som hotas politiskt. Redan på 1800-talet konfiskerades skolor som kvinnor drev. Historiskt har kvinnligt företagande och entreprenörskap alltid varit utsatt, skriver Catarina Higgins, historiker och rektor. 

Privata utförare med vinstmöjligheter i välfärden är inte ett nytt ”experiment” som vinstmotståndarna stundom påstår, utan har förekommit i århundranden. Det är heller inte nytt att kvinnor i stor utsträckning leder dessa verksamheter – men det är ett faktum att under den tid som staten växte sig starkast, 1950- till 70-talet, försvann många av de yrkesaktiva kvinnliga företagarna inom välfärdsområdet. Kvinnorna har kommit tillbaka under de två senaste decennierna i samband med att valfrihetsreformerna inom välfärden trätt i kraft.

Redan under 1800-talet ökade tillströmningen av välfärdsföretagare lavinartat i och med genomförandet av näringsfriheten och uppbyggnaden av utbildningssektorn. Mer än 220 kvinnor drev då privata högre utbildningar.

Men det fanns tryck på att överlåta dessa verksamheter till det offentliga. Inom skolvärlden på 1800-talet fick företagen ta ut en maximal årlig avgift av eleverna. Tillsynsmyndigheten beslöt att hålla dessa belopp nominellt oförändrad under årtionden med penningvärdesförsämring. Skolgrundarinnor fick begära allt större kommunala bidrag och slutligen tvingas de överlämna sina välrenommerade skolor till det offentliga.

I vår egen samtid kan vi se tydliga paralleller till hur kvinnor och deras yrkesutövning både misskrediteras och begränsas. I sin bok ”Slaget om Rut” beskriver företaget Hemfrids grundare Monica Lindstedt att det tog 11 år från det att hon registrerade sitt företag till dess att reformen genomfördes. Debatten kom att kallas för Pigdebatten, motståndarna till rut drog sig inte för att öppet visa sitt förakt för traditionellt kvinnligt arbete.

Tonfallet i Pigdebatten påminner om tonfallet i den nuvarande om vinstbegränsningar i välfärdsföretag. Maud Olofsson som till sist drev igenom rut vittnar i Lindstedts bok om hur hon som dåvarande näringsminister fick ett utökat polisskydd när hon skulle på möten om rut.

När avdragsrätten för rut halverades förra året, halverades även avdragsrätten för rot. Men till rut fördes nu även it-tjänster. Ännu ett exempel på hur ett yrkesområde med en dominans av män gynnas, och i det här fallet på kvinnornas bekostnad.

Även barnmorskan Christina Wahlström beskriver i sin bok "Mama Mia!" hur hon 1988 i extraordinärt stark motvind startade Sveriges första privata barnmorskedrivna mödravårdsmottagning i Stockholm. Visionen var att ge kvinnor den bästa tänkbara vård utan att hunsa med dem. Under hennes år som barnmorska inom landsting var mottagningen för mödravård inte öppen efter klockan 15 på eftermiddagarna, för det ansågs att kvinnor inte skulle vara ute och ”slarva” på kvällstid. Strunt samma att detta skedde i modern tid när även kvinnor förväntades yrkesarbeta.

Reepalus utredning har döpts till det insinuanta ”Ordning och reda i välfärden.” Som om det inte existerar ordning och reda i de allra flesta skolor. Som om inte skolor med kommunala huvudmän har samma utmaningar som friskolorna har.

Åter igen slår de röd-gröna fast att vinstbegränsningar ska införas. Men kvinnor ska ha exakt samma rätt att driva företag som män, vi har rätt att få stabila och långsiktiga villkor. Det Sverige behöver nu är en kvinnlig revolution.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.