Debatt
Almedalen
27 juni 2018 kl 20:00

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

En dålig vecka för dokumentärfilmen

I tre år har man filmat på plats i Visby för att göra dokumentären om Almedalsveckan, och projektet har fått stöd av Sveriges Television, Filminstitutet och Konstnärsnämnden. Efter att ha visats på bioduken under senvåren är den nu mogen för att sändas i SVT2, lagom inför Almedalsveckans start på söndag. Men ”En bra vecka för demokratin” är en besvikelse.

Det här är en opinionstext

”En bra vecka för demokratin” trampar på exakt samma stigar som den till stora delar enögda opinion som i åratal har basunerat ut sitt budskap: Almedalsveckan är en odemokratisk och korrupt, skattefinansierad firmafest för dem som redan har makt. 

Från början var den en politikervecka, som på 90-talet breddades och utvecklades till en mångfaldig mötesplats med deltagare från hela samhället; samtidigt ändrades namnet till Almedalsveckan och det var nu som ett brokigt och engagerat demokratiskt samtal växte fram innanför Visbys medeltida murar. För många har det varit frestande att avfärda allt som ett jippo med och för en politisk och ekonomisk elit. Bortsett från partiledartalen i den vackra havsnära Almedalen har arrangemangen under veckan beskrivits som ytliga och meningslösa. Fokus har varit på alkoholindränkta mingel och den famösa tillställning som går under beteckningen DJ-battle.

Att vara utsänd journalist under Almedalsveckan kan inte vara lätt, för hur fångar man en sådan myllrande, heterogen och utspridd företeelse på ett sätt som passar in i kondenserade och förenklade medieformat? Nej, att bara låsa fast sig vid det partipolitiska, och stämpla allt annat som lobbyisters och PR-nissars egen lilla lekstuga har legat nära till hands för många. 

Nu när filmaren Cecilia Björk hade bestämt sig för att se själv vad som ryms under paraplybegreppet Almedalsveckan hade det förstås varit upplyftande att få se några glimtar av de öppna och folkbildande samtal som sedan rätt många år har utgjort en viktig del av veckan. De senaste åren har programpunkterna överstigit 4 000, och av dem är uppskattningsvis långt över 2 000 samtal och seminarier. Men inte en enda sekund av detta visas i dokumentären, som redan finns att se på Svt Play. Här bekräftas i stället den snåla och ensidiga bild av Almedalen som journalister, kulturarbetare och personer som aldrig satt sin fot i Almedalsveckan har tutat ut i åratal. 

Titeln ”En bra vecka för demokratin” ska uppenbarligen ses ironiskt, för det är svårt att upptäcka en enda scen i filmen där samtal, möten och kommunikation framstår som äkta och betydelsefulla. Filmarna har låtsats som om den generösa och mångfacetterade seminarieverksamheten inte existerade och fokuserar helt på partier och medier. Och letar man bara efter det kommer man givetvis att finna just det och inte det andra.

Filmen visar hur centerungdomar övar ramsor, Ylva Johansson planerar sitt schema och Alice Bah Kuhnke testar sina budskap. Enda gången som det visas en scen där något händer är DJ-battle. Filmen verkar fast besluten att hålla liv i myterna. 

I Sveriges Televisions presentation av dokumentären sägs att den är en avslöjande skildring av Sveriges samhällssystem. En något märklig vinkling på Almedalsveckan, som i en rad avseenden är just ett undantag från det typiskt svenska. Cecilia Björk har skapat en ensidig och torftig bild av en unik mötesplats. Det här var ingen bra vecka för dokumentärfilmen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.