Debatt
Studieförbund
29 september 2020 kl 19:05

Efter fusket i studieförbunden ses reglerna för bidrag över

Det är tydligt att folkbildningen blir lidande i ett system som premierar jakt på timmar i stället för en verksamhet av god kvalitet. Därför beslutade kulturnämnden i Region Stockholm nyligen att utreda möjligheten att bland annat öka den kvalitativa grunden för bedömningen i bidragsgivningen till studieförbunden, skriver kulturnämndens ordförande i Region Stockholm Cecilia Elving (L).

Det här är en opinionstext

Cecilia Elving
ordförande (L) kulturnämnden, Region Stockholm

Det stormar kring studieförbunden. I somras briserade en skandal av stora mått där åtta studieförbund misstänkts för omfattande och systematisk överrapportering av cirkeltimmar i Järvaområdet. Bara inom ett av studieförbunden tvingades man stryka 291 000 studietimmar från olika cirklar. Utöver påhittade cirkeltimmar finns även misstankar om förfalskade kvitton och andra dokument. Folkbildningsrådet talar om en ny verklighet där kriminella nätverk medvetet tar sig in i folkbildningen för att komma åt statsbidragen. 

De aktuella händelserna är tyvärr inga engångsföreteelser. Studieförbunden har figurerat i liknande sammanhang förut – och då särskilt vad gäller fusk om timrapportering. I takt med att alltmer fusk uppdagats har dagens modell börjat ifrågasättas allt mer.

Flertalet företrädare för studieförbunden har gjort gällande att incitamenten kring antalet cirkeltimmar leder till en strävan mot att registrera så många timmar som möjligt. Denna ”pinnjakt” ökar i sin tur risken för att fusk begås och ökar också incitamenten att samarbeta med föreningar med tveksam demokratisyn. I slutändan blir hela folkbildningsrörelsen drabbad, med bristande förtroende och kvalitet som följd. 

Region Stockholm ser mycket allvarligt på det som har skett i Järvaområdet. Kulturnämnden i Region Stockholm ger årligen stöd till studieförbundens distriktsorganisationer i länet. Studieförbunden utgör en viktig del av Stockholmsregionens – liksom övriga Sveriges – kultur- och föreningsliv. Men inget tyder på att de aktuella händelserna är av övergående natur, eller för den delen ska ses isolerat – i stället är det en fortsättning på ett tydligt mönster som har sin grund i ett bristande system. 

Låt oss jämföra stödsystemet för studieförbunden med det som reglerar folkhögskolorna. I folkhögskolornas fall grundar sig stödet på behov; alltifrån vad en deltagarvecka beräknas kosta till den tänkta folkbildningsverksamheten. Medel fördelas sedan mellan folkhögskolorna baserat på hur många deltagarveckor dessa tidigare har klarat av att genomföra. Stödet till studieförbunden baserar sig i stället strikt på tidigare års genomförda timmar, utan hänsyn till huruvida kvalitativ verksamhet faktisk bedrivs. 

Modellen minskar incitamenten att bedriva verksamhet av hög kvalitet och ökar risken för fusk. Därför beslutade kulturnämnden i Region Stockholm nyligen (23/9) att utreda möjligheten att öka den kvalitativa grunden för bedömningen i bidragsgivningen. Därtill ska de utmaningar som rent kvantitativa stödformer ger upphov till pekas ut. 

Bildningsresan är den viktigaste och mest bestående resa en människa kan göra. Folkbildningen har ett viktigt uppdrag och en stor potential att vara en del av lösningen på många av de utmaningar som både Stockholmsregionen och Sverige står inför. Men det är tydligt att folkbildningen blir lidande i ett system som premierar jakt på timmar i stället för verksamhet av god kvalitet. Därtill riskerar tilliten till hela folkbildningsrörelsen att sänkas. Vägen framåt kan vara en modell som styr mot kvalitet – inte tvärtom!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 29 september 2020 kl 19:05
Uppdaterad: 13 oktober 2020 kl 14:56

Skribent

Cecilia Elving
ordförande (L) kulturnämnden, Region Stockholm