Internet

Efter Facebookaffären – nu behöver internet växa upp

Det är inte Facebook som är problemet - skandalerna som avlöser varandra är i stället symtom på dåligt fungerande regelverk. Staten kan inte enbart delegera åt företag och användare att hantera situationen. Det räcker inte heller med bättre AI-verktyg för upptäckt av otillåtet innehåll eller att hävda att plattformar är neutrala förmedlare av information och att lägga ansvaret på användarna.

Facebooks VD Mark Zuckerberg sade vid tisdagens hearing i Washington DC att frågan inte är om, utan hur, de så kallade plattformarna bör regleras. Som en senator poängterade kan dock lagskärpningar komma att slå hårdast mot små uppstickare och därmed hämma inte bara det fria ordet, utan även innovation och konkurrens. Samtidigt konstaterades att problematiken kring plattformarna hade kunnat förutses, och att självreglering inte tycks räcka.

Staten har en skyldighet att skydda medborgare mot kränkningar som begås av privata aktörer. Liksom framväxten av den fria pressen utmanar framväxten av plattformar med miljarder användare den rådande maktordningen. Efter avslöjanden om manipulation, övervakning, desinformation, dataintrång och så vidare talas det om att staters självständighet och the rule of law undermineras eftersom skeendena i hög grad styrs av företagens policies och algoritmer. Surveillance capitalism utgör inte bara ett hot mot enskildas integritet, utan mot själva demokratin. Internet, nätföretagen och användarna kan mycket väl stå inför en civilisationsprocess liknande den de traditionella medieföretagen genomgått.

Den oro för det fria ordet och det öppna nätet som nu uppstått är delvis obefogad. Många av de lagändringar som diskuteras har inte med yttrandefrihet att göra annat än indirekt. Det kan röra sig om att främja konkurrens, att stoppa otillbörlig marknadsföring eller att skapa bättre förståelse för hur plattformarna fungerar. Och när det gäller själva innehållet är det få rättsordningar som skyddar sådant som hot, upphovsrättsintrång och barnpornografi.

Lagstiftning är heller inte det enda hotet mot det fria ordet. Passivitet kan mycket väl leda till just det som motståndare till reglering oroar sig för – chilling effects. Europeiska datatillsynsmannen, EDPS, uppmärksammade nyligen att desinformation, kartläggning och manipulation minskat enskildas benägenhet att uttrycka sig i det digitala ekosystemet. Forskare menar att användningen av data för att förutsäga beteenden minskar vår möjlighet att fatta självständiga beslut inför exempelvis inköp eller allmänna val, vilket direkt motverkar ett av yttrande- och tryckfriheternas huvudsyften.

I ett par avseenden står vi inför nya utmaningar. Användningen av självlärande algoritmer för analyser och prognoser är en sådan och de ledande utvecklarna på området stavas just Google, Facebook och Amazon. Anonymiteten är en annan. I första hand bör förstås den som begår en otillåten handling hållas ansvarig, men i praktiken är det ofta svårt eller omöjligt. Myndigheter rår idag inte på hot och hat på nätet, och även med ökade resurser och kompetenshöjningar – eller på sikt digitaliserade domstolsförfaranden - kommer det vara svårt att nå acceptabla siffror. Det kan krävas mer ingripande åtgärder, såsom datalagring och avlyssning av mobiler och datorer, för att komma åt användare jämfört med att ställa krav på företagen.

De dataskyddsregler som börjar gälla i EU:s medlemsstater om drygt en månad ställer krav på transparens och ger enskilda bättre möjligheter att förstå och kontrollera hur data hanteras. Facebook svävar på målet om huruvida företaget kommer att följa dataskyddsförordningen även utanför EU. Det vore ett stort fall framåt. Men problemet är egentligen inte Facebook. Regelverken påverkar inte bara ett fåtal för stunden dominerande aktörer, utan också spelföretag, sajter som läcker klipp på avrättningar och självmord och dejtingappar - som den som nyligen läckte data om användares HIV-status.

I USA argumenterar nu experter, politiker och tidningar som The Economist och New York Times för lagändringar med den europeiska reformen som förebild. Det amerikanska regelverket, som ger plattformarna ansvarsfrihet vid förmedling av andras innehåll, kritiseras för att skydda bland annat hämndporrsajter och IS-propaganda och kan komma att kompletteras med undantag.

I Europa har EU-kommissionen föreslagit, och Tyskland infört, krav på radering av otillåtet innehåll inom viss tid. Digitaliseringsminister Peter Eriksson föreslog nyligen krav på legitimering vid registrering av konton hos plattformarna. Liknande förslag har lagts fram i Irland och även av EU-kommissionen i syfte att komma tillrätta med falska recensioner. Andra, som Tysklands förbundskansler Angela Merkel och senator Dianne Feinstein, efterfrågar insyn i hur företagens algoritmer fungerar. Nyligen anslöt sig Frankrikes president Emmanuel Macron till den linjen och kallade algoritmisk transparens en demokratisk grundprincip. Det har också föreslagits att företagen ska offentliggöra data om posters publik och räckvidd, om avsändare och mottagare av annonser och information om vilket innehåll plattformen i fråga blockerar och varför.

De frågor som ställdes till Zuckerberg i Washington varierade i träffsäkerhet och relevans. Det gör också kvaliteten i de lagförslag som nu läggs fram. Traditionellt har publicister försvarat tryck- och yttrandefriheterna mot alltför långtgående inskränkningar. Idag axlar även unga teknikföretag den rollen och det är positivt att de har blivit mer benägna att delta vid möten och i debatter utomlands samt i Sverige. Tyvärr försvarar de ibland en omöjlig sak. Det räcker inte med bättre AI-verktyg för upptäckt av otillåtet innehåll och det håller inte att hävda att plattformar är neutrala förmedlare av information och att lägga ansvaret på användarna.

Vi gör inte yttrandefriheten eller det offentliga samtalet några tjänster genom att skydda plattformar som sprider olagligt innehåll eller kravlöst låter troll och botar ta över politiska debatter. Att ställa krav på hur företag hanterar data, utformar användaravtal eller förmedlar annonser är heller inte särskilt kontroversiellt. Frågorna kan inte helt överlåtas åt företagen eller åt enskilda – i synnerhet inte åt de senare eftersom de har svårt att överblicka hur plattformarna fungerar och hur data behandlas.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.