Debatt
Paris-attentaten
17 november 2015 kl 13:28

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Dra lärdom både av Paris och Bombay

Den som vill förstå vad som hände i Paris bör titta på vad som hände i Bombay för sju år sedan, och hur det attentatet var upplagt. Dådet har efteråt studerats utförligt av både terroristgrupper och säkerhetstjänster. Flera terrorattentat i Bombay har sedan dess kunnat avvärjas, skriver Jonas Hellman, konsult och Bombay-bo.

Det här är en opinionstext

De som planerade terrorattentatet i Paris såg en förebild i terrorattentatet i Bombay 26–29 november 2008. Även då gjordes attacker mot sex utvalda mål: två lyxhotell, en västerländsk restaurang, centralstationen CST, ett sjukhus och ett judiskt centrum. 166 människor dog i attackerna och över 300 skadades.

Utförarna var tio unga män från Pakistan, tillhörande terrorgruppen Lashkar-e-Taiba. De tog sig med båt från Pakistan till Bombay, där de landsteg utan att bli stoppade.

Attentatet fortsatte i fyra dagar och lamslog Indiens finansiella huvudstad. Polisen förmådde inte storma Taj Mahal Hotel, där fyra av terroristerna sköt ihjäl allt fler hotellgäster.

Den som vill förstå vad som hände i Paris måste känna till vad som hände i Bombay för sju år sedan. Attentatet i Bombay har studerats flitigt av terroristgrupper och underrättelsetjänster runt om i världen, och betraktas av dessa som ett ”skolboksexempel” på ett framgångsrikt terrorattentat.

Framgången låg i att Lashkar-e-Taiba med små resurser lyckades sprida stor skräck och få global uppmärksamhet. Terroristerna i Paris ville skapa ett gisslandrama, men fransk polis var bättre förberedd och slog därför tillbaka snabbare.

Attentatet i Bombay hade kunnat förhindras om olika underrättelsetjänster hade varit mer på alerten. Enligt New York Times spionerade både indisk och brittisk underrättelsetjänst på terroristgruppens 30-årige dataexpert, som gav många ledtrådar.

Hjärnan bakom attentatet, amerikanen David Headley, hade ett komplicerat privatliv, som bland annat omfattade tre parallella äktenskap. En av hans bedragna fruar hade i vredesmod kontaktat amerikanska myndigheter och uppgivit att maken var terrorist, samt att han planerade något skumt i Bombay. Men de som fick uppgifterna tog inte kvinnan på allvar, och därför vidtogs inga åtgärder.

Attentatet i Bombay var inget spontant infall. Allt föregicks av en omfattande planering som pågick under tre år, med många personer inblandade – och ännu fler som fick indikationer på att något fruktansvärt var på gång.

I dag är beredskapen i Bombay högre. Större hotell, köpcenter och andra liknande samlingsplatser är bevakade. Bilar som vill köra fram till ingångarna genomsöks och besökare kroppsvisiteras. Det är tidsödande, men sannolikt befogat.

Det viktigaste arbetet är dock förebyggande, att genom underrättelsearbete stoppa dåd som planeras. Enligt polisen har flera terrorattentat som planerats i Bombay under senare tid avvärjts.

För att skydda vårt öppna samhälle krävs tyvärr vissa kompromisser.

En sådan är att hålla bättre koll på personer som kan vara potentiella terrorister. Vissa lagändringar kan behövas, men ett väl så stort hinder är resursfrågan. Personövervakning och uppföljning av hot är dyrt.

Såväl antalet muslimska fundamentalister som antalet högerextremister tycks ha ökat markant.

Samtidigt visar erfarenheten att polisarbete och säkerhetskontroller hjälper. Det är många detaljer som ska klaffa för den djävulska plan som sjösattes i Paris häromdagen inte ska stupa på vägen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.