Debatt
Narkotika
19 januari 2020 kl 07:00

Djupt oroande att insatser mot narkotika prioriteras ned

Svenska ungdomar dricker mindre, men narkotikakonsumtionen går inte ned. Att det förebyggande arbetet är så styvmoderligt behandlat kan vara en förklaring. Vi kräver nu att resurserna till de förebyggande insatserna fördubblas, skriver Peter Moilanen, Narkotikapolitiskt center.

Det här är en opinionstext

Peter Moilanen
chef, Narkotikapolitiskt center

Det narkotikaförebyggande arbetet i landet tycks inte ha tillräcklig effekt. Narkotikakonsumtionen hos ungdomar i Sverige ligger still och går inte ner likt alkohol och tobak. Detta enligt de mätningar Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning gör. Hos den vuxna befolkningen har dessutom en liten uppgång skett även om konsumtionen fortfarande, i ett internationellt perspektiv, ligger på en låg nivå. Dessutom ser vi bland ungdomar en mer tillåtande attityd till narkotika, även hos dem som inte själva är användare.

Regeringen, med socialminister Lena Hallengren och inrikesminister Mikael Damberg i spetsen, vill se ett ökat fokus på narkotika i den ANDT-strategi som ska ligga till grund för arbetet med alkohol, narkotika, doping och tobak från 2021. Samtidigt hörs röster i debatten om att mer av samma politik inte kommer att lösa problemen och att helt nya former för arbetet behövs. För oss är dock regeringens initiativ välkommet. Frågan är dock vad vi menar med det och hur det nuvarande förebyggande arbetet ser ut inom stat och kommun?

Under 2018 saknade nästan var femte kommun, 63 stycken, en anställd drogsamordnare. Arbetstiden för de samordnare som finns har dessutom minskat sedan 2011. De obefintliga eller minskade resurserna tycks få konsekvenser. Trots att den nuvarande ANDT-strategin lyfter vikten av att följa upp arbetet lokalt är det bara drygt hälften av kommunerna som klarar att genomföra detta.

Två av tre kommuner kartlade inte användningen och skadorna av ANDT och en av tre följde inte upp konsumtionen bland skolelever. Och det slutar inte där; var femte kommun sade sig inte ha rutiner för orosanmälan, vilket inkluderar uppföljning och återkoppling och eller åtgärder för att stärka föräldrar i deras föräldraskap. Över 100 kommuner, 35 procent, sade sig inte göra insatser för elever med svårigheter i skolan. Detta enligt Folkhälsomyndighetens rapport ”Den svenska narkotikasituationen 2019”. Detta är förstås för lite för att verkligen kunna göra avtryck.

Staten är inte bättre. Under två år har de 196 miljoner kronor som fanns för regeringens ANDT-arbete halverats och i år finns 96 miljoner avsatta. Det ger konsekvenser som att Folkhälsomyndigheten nu avbrutit utlysningen av medel för nya hälsofrämjande och förebyggande ANDT-projekt för 2020, utifrån att myndigheten tilldelats ett lägre anslag än tidigare år.

Kanske finns en del av svaret till varför narkotikakonsumtionen inte minskar bland ungdomar och vuxna att läsa i hur styvmoderligt vi arbetar med resurser och stöd till det förebyggande arbetet? Det förebyggande arbetet lyfts alltid som en viktig komponent för att förhindra att människor hamnar i en problematik som långsiktigt kostar dem och samhället långt mer. Vi är därför djupt oroade över hur den nedprioritering som nu genomförts i praktiken kommer att slå.

Innan vi i desperation prövar nya åtgärder utan bevisad effekt borde vi se till att satsa på ett förebyggande arbete värt namnet. Vi vill inte se en halvering av resurserna utan en fördubbling. Sverige har under 2000-talet skapat en bra struktur mellan stat, region och kommun, men den måste fyllas med resurser och visa på ett praktiskt systematiskt innehåll.

Ett stort ansvar ligger nu på kommunerna att i ett kämpigt ekonomiskt läge visa att ett välriktat förebyggande arbete ger mångfalt tillbaka och på regeringen att säkra att detta verkligen får genomslag i den kommande ANDT-strategin.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 19 januari 2020 kl 07:00

Skribent

Peter Moilanen
chef, Narkotikapolitiskt center