Efter två månaders dödläge i regeringsbildningen förkastade riksdagen på onsdagen Ulf Kristersson (M) som statsminister och dennes försök att bilda en tvåparti-regering bestående av Moderaterna och Kristdemokraterna. Trots att Kristersson och Ebba Busch-Thor (KD) tydligt utfäst att den politik som skulle föras var allianspolitik, på alliansens villkor, valde Centerpartiet och Liberalerna att ansluta till Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets linje och röstade aktivt emot den statsministerkandidat man tidigare sagt sig vilja stödja. Därigenom återfördes rikspolitiken till den förlamning som rått hittills sedan valet.
Alla som har någon form av kontakt med verkligheten inser att Sverige är i ett skriande behov av en regering som förmår att leda landet rätt igen. De fyra år vi genomlevt med rödgrönt styre och ett ”dö-läge” har medfört att högen av utmaningar och problem kontinuerligt har tillåtits skjuta i höjden.
Vi kan sätta suffixet ”kris” bakom snart sagt varje område i samhällsapparaten. Vårdkris, omsorgskris, LSS-kris, poliskris, migrations- och integrationskris, bostadskris, skolkris, beredskapskris etcetera, etcetera. Vi har ett växande utanförskap med bilbränder och kriminella gäng i många förorter. Det samtidigt som skatterna skjutit i höjden och ofriheten ökat. För varje dag som går utan att den rödgröna regeringens vanstyre rättas till fördjupas problemen.
Läs också
Att i det läget fälla upp skygglapparna och blint agera utifrån den allenarådande dogmen att Sverigedemokraterna till varje pris ska hållas utanför alla former av inflytande är långt bortom vad som ytligt skulle kunna betraktas som tramsigt och barnsligt; det är oansvarigt och djupt allvarligt.
Det hade varit klädsamt om de som delar alliansens grundidé, men som i dag aktivt röstade nej, i stället hade valt att stödja Kristersson eller åtminstone valt att avstå. Detta för att få en regering på plats, med en tydlig borgerlig profil, som har en ambition att ta sig an högen av utmaningar och leda Sverige rätt igen. Nu fick vi tyvärr inte det.
På alla politiska nivåer måste vi politiker ta ansvar och respektera väljarna. Det är också vad jag som kommunalråd har att förhålla mig till på min nivå och det borde vara på samma sätt för rikspolitiker.
I Österåker har Alliansen tagit ansvar och fört en politik som uppskattas av väljarna. Vi har ett gott samarbete och har bedrivit en politik för Österåkers bästa, utan att rädas vem som utöver Alliansen skulle kunna tänkas rösta på våra förslag. Allt annat är bisarrt.
Jag är stolt över Ulf Kristersson som tillsammans med Ebba Busch Thor valt att ta ansvar och visat på kraft och handling. Det är just precis vad Sverige är i ett alarmerande starkt behov av – ansvarstagande, kraft och handling.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
