Debatt
Diskriminering
9 oktober 2019 kl 05:10

Diskriminering mot äldre har blivit en naturlig del i samhället

Äldre är fortfarande samma personer som när de var yngre och i arbetsför ålder. Forskning visar att de har samma behov, driv och lustar. Ändå ses äldre som andra klassens medborgare – en grupp som bara kostar pengar, skriver lektorerna i omvårdnad Anna Swall och Lena Marmstål Hammar.

Det här är en opinionstext

Under de senaste decennierna har neddragningarna inom äldreomsorgen varit stora och detta är något som tycks fortsätta i takt med att gruppen äldre ökar.

Startpunkten – eller droppen som fick bägaren att rinna över – som föranledde denna skrivelse var när kommunstyrelsens ordförande i Motala, Kåre Friberg (M), föreslog att äldre ska använda filtar för att värma sig då kommunen planerar dra ner på värmen på äldreboendet i syfte att spara pengar. I Ystad föreslås att äldre inte längre ska ha varm mat på kvällarna och att de äldre om de ändå vill ha detta ska äta färdigrätter från affären som värmts upp i en mikrovågsugn. Denna mat kan de möjligen få hjälp att värma.

Detta är ett resultat av hur äldre värderas. Äldre ses om andra klassens medborgare, en grupp som bara kostar pengar. Diskriminering mot äldre – ålderism – har blivit en naturlig del i samhället!

Vi kan inte låta bli att ställas oss följande frågor; Hur ser man på en äldre människa idag? Varför behandlas äldre annorlunda än yngre?

Forskning visar att äldre har samma behov, driv och lustar som när de var yngre. De är fortfarande samma person som när de var yngre och i arbetsför ålder. Varför är det så svårt att se och bekräfta dem utifrån det?

Beror detta på att äldre inte ser ut som de gjorde när de var yngre? Är en äldre kropp inte lika värdig som en yngre? Är en äldre kropp som med funktionsnedsättning inte lika mycket värd som en yngre kropp? När blev en människa mer värd än en annan? Vi behöver ställa oss dessa frågor, för i dagens äldreomsorg och i dagens Sverige behandlas äldre långt ifrån på samma sätt som yngre och friska. Vi ska ge några exempel från verkliga vården.

En kvinna har hemtjänst på grund av att hon har fysiska svårigheter att klara toalettbesök, laga mat och så vidare. Hon har bestämda besökstider av hemtjänsten, det vill säga när hon ska gå upp, gå på toaletten, äta och så vidare. Allt uppbyggt utifrån verksamheten som driver hemtjänsten. Skulle denna kvinna vilja sova längre, gå och lägga sig senare eller behöva gå på toaletten utöver eller på annan än dessa bestämda tider så är inte detta möjligt.

Hon har inkontinensskydd, egentligen inte för att hon är inkontinent, men om hon skulle behöva kissa mellan sina bestämda toalettider. Hon får då alltså kissa i blöjan. Är det värdig äldreomsorg? Är det värdigt för någon? Skulle du acceptera det?

Ibland bönar och ber hon att hemtjänsten ska komma, men då känner hon sig som en belastning (för att hon behöver kissa), då de säger att de inte har tid med henne i och med att de måste till andra. Hemtjänsten är också tydliga med att berätta hur mycket de har att göra och hur bråttom de har varje gång de är där. Situationen ger kvinnan signalerna att hon alltid är till besvär.

En kvinna på ett äldreboende klarar inte av att gå på toaletten eller duscha själv. Under ett vårdplaneringsmöte föreslog personalen att hon kunde bajsa och duscha samtidigt för att spara tid. Vi ställer oss frågande till om man ens skulle föreslå en sådan sak till en yngre människa i behov av hjälp?

För några år sedan gick det att läsa en artikel i en kvällstidning om ett boende som lät en man gå ut och ta en öl på fredagseftermiddagen. Stora rubriker om vilket bra boende detta var. Mannen är en vuxen, myndig människa, vilket gör att man istället skulle få ställa sig frågande till varför han inte frekvent får denna möjlighet.

Det resonemang vi idag för gällande äldre och deras rättigheter är helt snedvridet och det säger en del om ålderismen i Sverige. I dagens äldrevård ska de äldre anpassa sig till organisationen och inte tvärtom, vilket påminner om en form av robotverksamhet.

Frånvaro av omvårdnadsexperter – sjuksköterskor  – i den aktiva vården i äldreomsorgen, gör att de vårdvetenskapliga perspektiven som etik, värdighet, människosyn och den fördjupade kunskapen om fysiologiskt åldrande inte blir synlig  i verksamheten. Att bli lyssnad till, att få känna ett värde trots funktionsnedsättning, att få äta energirik, god och varm mat är något som du och jag tar för givet men som inte är en självklarhet i äldreomsorgen. Sverige vakna!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.