Direkta osanningar och faktafel om gruvnäringen

REPLIK  Nio socialdemokratiska kommunalråd skrev nyligen en debattartikel under rubriken "Myndighetskrångel hindrar gruvnäringens framtid" i Dagens samhälle. Jag reagerar kraftigt på flera direkta faktafel och osanningar i artikeln. Vi tar det punkt för punkt:

• Det är inte 20 000 personer som jobbar inom svensk gruvnäring. Rätt siffra, enligt Bergsstatens statistik för 2016, är 6684. Faktum är att det inte sedan statistikseriens början 1950 går att hitta ett år då antalet anställda i branschen varit uppe i 20 000.
   
• De senaste 10 åren har det inte skett en enda gruvetablering utanför etablerade områden, påstår författarna. Men vänta nu, gruvan i Kaunisvaara är väl om något ett exempel på motsatsen? LKAB:s helt nya gruva i Mertainen fick utan större problem alla tillstånd, byggdes upp....och lades i malpåse. Lappland Goldminers gruva i Fäboliden fick också samtliga tillstånd, markarbetena inleddes...och sedan lyckades projektet inte få finansiering. Lycksele kommun lämnades med ett nybyggt industrihus. Flera projekt har fått bearbetningskoncession, men har av ekonomiska skäl inte lyckats gå vidare till att söka miljötillstånd (Rönnbäcken, Vindfall, Bolidens fyndigheter utanför Dorotea för att ta några exempel).
   
• Skribenterna påstår att statliga myndigheter försvårar etableringen av nya gruvor. Korrekt är att det i två av fallen är EU:s miljölagstiftning om skyddade Natura2000-områden, som Sverige som medlemsland åtagit sig att följa, som gjort att det tagit stopp i tillståndsprocessen. Det är alltså i så fall EU:s miljölagstiftning man borde kritisera, snarare än de svenska myndigheter som tillämpar den. I det tredje fallet (Kallak) är det den omfattande påverkan på rennäringen och svag samhällsekonomisk nytta som är argumenten.
   
• Artikeln hänvisar till en rapport om gruvnäringen från Tillväxtanalys som kom före jul. Men man undviker slutrapporten om tillståndsprocessen för gruvor från samma myndighet ("Miljötillståndsprövning för gruvor och täkter - Ledtider och effektiviseringspotential"). Den visade att tiden som tillståndsprocessen kräver inte på något avgörande sätt skiljer sig i Sverige jämfört med andra gruvnationer, att det är svårt att se några åtgärder som skulle korta handläggningstiderna väsentligt och att beskattningen av gruvbolag är relativt låg i Sverige.
   
• Naturvårdsverket har inte, vilket påstås, ställt nya krav för att gruvan i Kaunisvaara ska få startas. Om man läser verkets skrivelse framgår det klart och tydligt att man kräver att bolaget ska följa det tillstånd som finns för verksamheten, vilket innebär att man måste åtgärda de stora miljömässiga övertramp som de tidigare ägarna Northland Resources bevisligen har gjort.
   

Det är anmärkningsvärt att en samling företrädare för kommuner, som rimligen bör har en organisation i ryggen som kan hjälpa till med faktagranskning, kan åstadkomma så många direkta fel på ett så begränsat utrymme.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.