DIK sprider fake news om SD:s kulturpolitik

Replik. Trots DIK-ordföranden Anna Trobergs påstådda motstånd till fake news så består en stor del av hennes debattartikel om Sverigedemokraternas kulturpolitik av just detta. Det är förvisso glädjande att hon väljer att lyfta fram Sverigecenter, som är vår omfattande satsning för att återskapa sammanhållning och tillit i landets mest utsatta parallellsamhällen. Problemet ligger i att hon krystar fram en mycket snedvriden och cynisk tolkning av våra satsningar för att vinna billiga politiska poäng.

Först och främst kan vi konstatera att Troberg inte med ett ord väljer att nämna en av våra stora reformer, tillika en av de största kulturpolitiska reformerna på decennier; nämligen kulturlotsar. Det är en statligt finansierad reform som skulle etableras i Sveriges kommuner och komma hela kulturlivet till del, såväl kulturarvets former som samtidskulturen och dess utövare. Inte minst skulle det vitalisera och skapa mervärde för flera av de aktörer DIK själva företräder, såsom bibliotek, museer, kommunikatörer med flera, och sätta kulturens värde på agendan. Det skulle dessutom knyta samman kulturen med skola, vård och omsorg.

Anna Troberg räknar upp en handfull kommuner där lokala SD-företrädare har tagit svåra, men vad man får anta, välgrundade beslut i samband med svåra prioriteringar. Det är ingen hemlighet att vi är ett kulturvänligt parti med höga ambitioner på nationell nivå och generella riktlinjer i kommuner och landsting om att satsa på delar av kulturlivet som vi anser vara prioriterade, eller länge varit eftersatta. Däribland kultur för barn och unga och kulturarvets former. Bibliotek, kulturskolor, museer och inte minst föreningslivet är grundläggande institutioner i det arbetet.

Från statlig nivå har vi biträtt såväl ekonomiska som politiska satsningar på biblioteksväsendet och landets kulturskolor. När det gäller kulturarvets former har vi utvecklat och budgeterat för en rad reformer och satsningar klara att sjösättas, vilka på allvar skulle fästa kulturen högt på den politiska dagordningen. För att nämna en bransch som Troberg själv berör så kan vi peka på museisektorn där vår reform Öppna museer skulle komma hela Sveriges museer till del - oavsett huvudman och landsända och oavsett behov på det aktuella museet. Detta till skillnad från den rödgröna regeringens storstadsorienterade och styrande fri entré-reform.

Sverigedemokraterna har länge varit det oppositionsparti som har satsat mest på kulturområdet i statens budget, och ett tag även mer än den rödgröna regeringen, genom vår reformagenda. Under den tiden hörde vi inga jubel från DIK, som nu är snabba med att kritisera vad man tolkar som neddragning. Saken är bara den att alla våra satsningar ligger kvar, men att regeringen valt att fortsätta belasta kulturbudgeten med integrationspolitikens misslyckanden.

Sverige behöver nya kulturpolitiska mål som lyfter förståelsen för att kultur räknas och utgör en central del av hela samhället. Vi har föreslagit mål som reflekterar det. I ljuset av ett trettiotal kommittémotioner över hela det kulturpolitiska fältet så är det uppenbart att Sverigedemokraterna är det enda partiet som på allvar ger kultursektorn den omsorg och uppmärksamhet som den förtjänar.

Troberg må vara en god sagoberättare - då hon drar referenser till hobbithålor och själv fäktas mot halmgubbar av förutfattade meningar - men källkritiska glasögon verkar lysa med sin frånvaro. Det skymmer dessvärre en viktig intellektuell debatt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.