Slutreplik. Det finns mycket som är kontraproduktivt med SD:s kulturpolitik – om man faktiskt värnar om kulturen. Exakt vad partiet vill med kulturen hymlar man inte om. I sitt budgetförslag är det kulturpolitiska målet att med kulturen som vapen stärka den nationella identiteten och den nationella sammanhållningen. Man vill alltså med kulturens hjälp valla in oss alla i den egna nationalromantiska fållan.
Med det i åtanke är det logiskt att SD – nationellt, regionalt och kommunalt – systematiskt väljer att styra bort pengar från för demokratin centrala kulturbärare, till exempel bibliotek, museer och andra etablerade kulturarenor. Verksamheter som erbjuder kulturell bredd, tillgänglighet, inkluderande folkbildning och ett spatiöst luftrum för fri tanke och åsiktsbildning, lirar inte med SD:s agenda.
Det stämmer förvisso att SD i sin budget vill satsa på ”Öppna museer” – fritt inträde till museer. I samma budgetförslag vill man dock också sätta spiken i kistan för de redan existerande fria inträdena. Den senare viljan realiserade partiet genom att rösta igenom M:s och KD:s budget, ironiskt nog samma dag som Aronssons bröstade upp sig om ”Öppna museer” i repliken till DIK. Sådana kulturpolitiska krumbukter förtjänar inget jubel.
För SD är kulturen inte en demokratisk grundpelare. Den är till ett nationalistiskt uppfostringsverktyg. Redan i skolan ska en svensk kulturkanon fostra oss till goda svenskar. Utlandsfödda ska till en kostnad av nära en miljard kronor knådas till riktiga svenskar på särskilda Sverigecenter. Ungdomar ska indoktrineras med datorspel som levandegör det svenska. Listan är lång. De som aldrig erbjuds några alternativ protesterar inte. Om SD får som de vill kommer vi alla till slut att vara blåare, gulare och svenskare än Kalles Kaviar.
SD:s kulturpolitiska ageranden visar att man inte är intresserade av att utveckla den mångfacetterade infrastruktur som kulturen behöver för att främja fritt tänkande och fri åsiktsbildning. Man vill bygga en autobahn rakt genom kulturlandskapet, där folket utan protester färdas från punkt A till punkt B utan att någonsin lockas in på någon politiskt oönskad avfart av den fria kulturens sirensång.
Sagan om den svenska kulturpolitiken skrivs i dag av SD. Det är hög tid för de andra partierna att sluta upp kring de verkliga kulturbärarna – bibliotekarier, museologer och alla andra hjältar inom kultursektorn. De måste få ordentliga förutsättningar att utföra sitt uppdrag. Det är inte hållbart att varje år sticka åt dem varsin fruktkniv och säga åt dem att vakta det demokratiska fortet medan man själv drar iväg och röjer på stan och snällt lämnar porten inbjudande vidöppen för de drakar som vill in och ta över medan man är borta.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
