”Digitaliseringen utmanar läkarens professionalitet”

Dagens samhälle innebär en snabb utveckling av elektronisk kommunikation och överföring av stora informationsmängder. Denna utveckling ska självklart tas till vara i hälso- och sjukvården och användas som en integrerad del i verksamheten. Kommunikation mellan läkare och patient vid sidan av det fysiska mötet är ingen nyhet – patientkontakter via telefon har sedan årtionden varit en del i vårdens vardag. I dag pågår utvecklingsarbeten som utnyttjar bildöverföring online för patient-konsultationer och diagnostik; psykoterapi på nätet är en realitet som utvärderas vetenskapligt.

Politiker fäster stor tilltro till att elektronisk kommunikation ska lösa vårdens problem, och det har skapat ett nytt begrepp: e-hälsa, där Sverige ska blir världsetta. Begreppet fungerar som en magnet med starka förväntningar på kortare vårdköer, stärkt förtroende för vården och nöjdare patienter.

Att tillgänglighet och valfrihet kan tillgodoses på detta sätt är positivt. Svenska Läkaresällskapets farhågor gäller kvaliteten i en del av de nätläkarerbjudanden vi ser i dag. Diskussionen har handlat om ekonomiska och prioriteringsmässiga frågor där oron gäller om landstingens skattemedel dräneras genom ersättningar till nätläkarföretagen och ytterligare försämrar möjligheterna att bedriva en kraftfull primärvård. Vi vill i stället fokusera debatten på de läkarprofessionella aspekterna av digitaliseringen. Läkarförbundets etiska regel: ”Läkaren ska inte utan undersökning eller annan tillräcklig kunskap om patienten ge råd eller behandling” bör sättas i relation till nätbaserad konsultationsverksamhet.

Så var finns begränsningarna? Som patient vill man få en begriplig förklaring till besvär och symtom samt råd och behandling som leder till förbättring. Ett videosamtal, med eller utan tillgång till journaler och förskrivningshistorik, kan vara tillräckligt för att uppfylla det etiska regelverkets krav på ”tillräcklig kunskap om patienten”. Men det finns även situationer när ett videosamtal är otillräckligt för det bedömningsunderlag som krävs för att som läkare kunna ge korrekt råd och behandling förenlig med det lagstadgade kravet på en god och säker vård. Har en nätläkarmottagning rimlig förmåga att skilja ut vilka konsultationer som är möjliga att genomföra digitalt, och vilka som inte är det? Patienten ges ett stort eget ansvar att avgöra om den digitala bedömningen kräver ett besök hos en läkare på en fysisk vårdcentral eller inte.

Läkarprofessionalitet innebär dock mer än att låta patienten bedöma om bedömningen duger. Vi bedriver vård enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Denna aspekt av läkarprofessionaliteten kan framstå som paternalistisk och oförenlig med patientautonomin men det är utifrån dessa ibland svårdefinierade begrepp vi måste bedriva vårt arbete.

I de fall då patienten och läkaren har olika åsikter om vård och behandling måste vi som läkare följa vetenskap och beprövad erfarenhet. Då kan möjligheten att träffa en patient vid upprepade tillfällen, kontinuitet i digital eller fysisk form, vara viktigt. För läkaren är det, särskilt i de svårare fallen, också av stor vikt att ha kollegor att konsultera och samråda med, för att få en second opinion.

Läkaresällskapet välkomnar digitaliseringen i vården. Vårt övergripande intresse är att bevaka utvecklingen så att läkare har möjlighet att utföra sitt arbete med hög professionell standard. Vi oroas av att läkare kan försättas i situationer där möjligheten att utöva yrket på ett professionellt sätt utmanas.

För att kunna erbjuda en god och säker vård i betydelsen medicinsk säkerhet, tillfredsställda patienter och kostnadseffektivitet även i framtiden krävs det att vi läkare kan utföra vårt arbete med hög professionell standard. Beslut om digitala tillämpningar kan inte fattas utan att tillräcklig kunskap om verkningar och biverkningar hunnit utforskas samt att frågor om patientsäkerhet, dokumentation och tillsyn har klarlagts.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.