Socialtjänsten

Digitalisering av socialt arbete kräver kraftsamling

Det finns flera nyttor med att digitalisera det sociala arbetet; det sänker exempelvis tröskeln för kommunikation med socialtjänsten. Vår nya kunskapsöversikt på området pekar på utmaningar, bland annat juridiska, och möjliga vägar framåt. Samhället är redan i hög grad digitaliserat, då måste den offentliga förvaltningen måste följa med.

I mars 2016 enades regeringen och SKL om en vision där Sverige år 2025 ska vara bäst i världen på att ta tillvara digitaliseringens möjligheter för att främja en jämlik hälsa, välfärd och delaktighet. Den visionen inkluderar även det sociala arbetet.

Civilminister Shekarabi konstaterade relativt nyligen (1/12, 2016) i en debattartikel att digitaliseringen av offentlig sektor behöver skyndas på, och häromdagen inrättade regeringen ett digitaliseringsråd med uppgift att främja genomförandet av regeringens digitaliseringspolitik.

Det går alltså att konstatera att det i Sverige finns en allt tydligare politisk vilja att driva på digitaliseringen av offentlig sektor, inklusive det kommunala sociala arbetet. Frågan – som vi adresserar i en ny kunskapsöversikt på området för digitalisering och socialt arbete – är hur kunskapsfronten ser ut. Vilka är de praktiska utmaningarna, mest lämpliga vägar fram?

Fältet kring digitalisering och det sociala arbetet, är dock relativt outvecklat som forskningsdisciplin, inte minst när det gäller den svenska kontexten, även om det pågår en hel del kommunalt utvecklingsarbete.

Först, några centrala nyttor med att utveckla den digitala tillgängligheten, vilket framkommit i vår litteraturgenomgång och intervjustudie: 

  • Att sänka tröskeln för kommunikation är värdefullt för de brukare som inte annars kan fångas upp i det sociala arbetet, som exempelvis inte vågar, kan eller mäktar med fysiska möten på en socialförvaltning, eller riktade telefonsamtal.
  • Att normalisera välfungerande distanskommunikation (typ, videosamtal) kan förbättra utredningsverksamheten i det att den verkar inkluderande för de som inte enkelt har möjlighet att fysiskt närvara, exempelvis där en av föräldrarna bor utom kommunen eller kommuner som sträcker sig över stora geografiska områden.
  • Att mer generellt anpassa kommunal medborgardialog till de digitala format som växer fram i ett föränderligt teknikmedierat samhälle är viktigt för att bibehålla ett tillgänglig och samhällsrelevant socialt arbete. 

Att använda sig av digitala och distansbaserade kommunikationsplattformar tycks dock utmana centrala delar av det sociala arbetets professionskultur, och väcker samtidigt en rad frågor i förhållande till relationen mellan professionell handläggare och brukare, men även myndigheters offentlighet gällande handlingar och sekretess.

Det finns exempel på hur dokumentation och arkivering i det kommunala sociala arbetet brottas med att både arkiveras digitalt och analogt, vilket försvårar vitala delar av arbetsprocessen i den kommunala socialtjänsten.

Med utgångspunkt i vår kunskapsöversikt drar vi tre övergripande slutsatser gällande vägar fram:

  • Stimulera kontrollerade utvecklingsprojekt, exempelvis genom att låta delar av den kommunala utvecklingsverksamheten inom det sociala arbetet riktas mot digital utveckling av såväl metoder, verktyg som kompetens, alternativt rikta nationella satsningar mot kommunal innovation på området;
  • Inkludera juridiska problem och juridisk kompetensutveckling i utvecklingsprojekten. De juridiska utmaningarna är framförallt av tre slag: 1. en kompetensfråga hos praktiker om rättsläget; 2. genuin rättslig osäkerhet, det vill säga där gällande rätt inte ger något entydigt svar; 3. tydlig men otidsenlig reglering, vilket är en nationell rättsutvecklingsfråga. 
  • Organisationen: undvik stuprör och öka samverkan, alternativt, omorganisera. Organisationens interna murar, budgetar och upphandlingsavtal har inte nödvändigtvis sitt ursprung i att vara konstruerade utifrån brukarnas perspektiv och behov.  

Avslutningsvis kan vi konstatera att det finns ingen väg runt eller bort från de digitala utmaningarna – samhället är redan i hög grad digitaliserat, och den offentliga förvaltningen måste följa med för inte tappa i relevans. 

Samtidigt behöver vi finna fler vägar för att samla ihop den kunskap som behövs för att se till att digitaliseringen av det sociala arbetet blir – om inte bäst i världen – så i vart fall så bra som möjligt utifrån både brukarens och de professionellas behov. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.