Debatt
Lågaffektivt bemötande
24 oktober 2019 kl 19:05

Det krävs mer än sunt förnuft för att kunna hantera elever

Det räcker inte att arbeta utifrån ”sunt förnuft” i skolan, vilket ordföranden för landets skolledare Matz Nilsson förordar. Det finns en risk att det som i stunden verkade sunt, i efterhand är något man ångrar. För elever med nedsatt förmåga att reglera sina känslor kan ett lågaffektivt bemötande vara det som avgör om skolan fungerar eller inte, skriver flera psykologer, pedagoger och rektorer.

Det här är en opinionstext

Den senaste tiden har debatten om lågaffektivt bemötande i skolan gått varm i olika forum. Det tycker vi som arbetar lågaffektivt är bra. Vi välkomnar dialog och utvärdering.

En av dem som framför kritiska synpunkter mot metoden är Matz Nilsson, ordförande för landets skolledare. Det han säger gör oss dock bekymrade. Nilsson är osäker på vad en lågaffektiv metod innebär, men tycker att lärare ska vara försiktiga med metoden och istället arbeta med ”sunt förnuft”. Nilsson kritiserar även lågaffektivt bemötande för bristande evidens. Att vi ska arbeta enligt skollagen verkar vi dock vara överens om.

Att följa skollagen innebär att elever i behov av särskilt stöd ska få insatser och anpassningar utifrån sina behov. För att klara detta måste personal dels vara medveten om vilka behov som finns, dels ha kunskaper om vilka insatser som blir bäst lämpade. För en elev med nedsatt förmåga att reglera sina känslor kan ett lågaffektivt bemötande vara det som avgör om skolan fungerar eller inte.

Vid kognitiva funktionsnedsättningar är rekommendationen att personalen arbetar med tillgängliga lärmiljöer, tydliggörande pedagogik och ett bemötande som hjälper individen att behålla lugnet. Detta har evidens och är delar av det lågaffektiva arbetet.

Att arbeta utifrån ”sunt förnuft” räcker inte. Risken finns att det som i stunden verkade sunt, i efterhand är något man ångrar. Nilsson menar att sunt förnuft kan likställas med det föräldrar bör göra: sätta gränser. Men nu är det gränssättning som blir problematiskt. Hur ser evidensen ut kring detta?

Att avråda personal från att arbeta lågaffektivt vore att ta bort ett av verktygen i verktygslådan. Frågan är vad som läggs i istället? Hårdare tag? Är det inte bättre att ha en icke-provokativ bemötandemetod att använda?

Barn behöver vuxna som kan hantera hotfulla och våldsamma situationer utan att trappa upp dem, utan att tillgripa våld och som ser till att det inte behöver hända igen. Det är vad lågaffektivt bemötande handlar om: att hantera, utvärdera och förebygga.

Nilsson är rädd att trygghet och studiero går förlorad i det lågaffektiva arbetet. Vår erfarenhet är den motsatta. Den som agerar lågaffektivt agerar inte bara utifrån kunskapen om känslosmitta. Ett lågaffektivt bemötande innebär även en hög grad av tydlighet och förutsägbarhet. Trygghet och studiero uppnås som resultat av goda relationer till vuxna man litar på och en lärmiljö som är hanterbar, begriplig och meningsfull.

För att en hel skola ska arbeta framgångsrikt med lågaffektivt bemötande krävs det att en genomgripande implementering är genomförd. Det handlar om ett strategiskt och systematiskt arbete på organisationsnivå med syfte att skapa samsyn. Det handlar om få skolan att ändra sitt synsätt: från ett auktoritärt till ett autonomistödjande där vuxna ansvarar för att skapa förutsättningar för barnet att lyckas göra rätt.

Vi är de första att beklaga att lågaffektivt bemötande ibland implementeras på ett otillräckligt sätt. Vi som arbetar med metoden ute i skolor runt om i landet strävar mot att få till en fungerande och hållbar implementering som blir till stöd och hjälp för personalen.

För detta arbete krävs skolledare som har samma mål och som förstår det som så många föräldrar och lärare ser: Att metoden gör stor skillnad för de mest sårbara barnen. Vi hoppas att dialogen ska fortsätta. Med tanke på att barnkonventionen snart blir lag är det av största vikt att vuxna i skolan är med och värnar alla barns rättigheter.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.