Det krävs ett rejält omtag i transportplaneringen

Transportsystemet står för en tredjedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser. Riksdagen har beslutat att dessa utsläpp ska minska med 70 procent till 2030 jämfört med år 2010, och nå nettonollutsläpp år 2045. Andra mål ska också nås, bland anant om hållbara städer- och landsbygder, hälsa och jämställdhet. Vi var därför många som väntade på Trafikverkets inriktningsunderlag, som är grund för nästa nationella plan för transportinfrastruktur för en bra bit in på 2030-talet. 

Tyvärr baseras Trafikverkets förslag på en tveksam prognos som pekar på fortsatt kraftig trafiktillväxt, bland annat 27 procents ökat bilresande till 2040. För att nå klimatmål förlitar sig Trafikverket på biodrivmedel och snabb elektrifiering. 

Som forskare inom hållbar mobilitet, transporter och transportplanering är vi bekymrade över innehållet i Trafikverkets förslag:

• Framtiden blir vad vi gör den till, inte vad historiska samband visar. Vi lever i en omställningstid med en djup klimat- och hållbarhetskris att hantera. Det är viktigt att tänka bortom tidigare decenniers lösningar. Att basera sitt förslag på en prognos som i stort är en trendframskrivning av nuvarande ohållbara transportarbete blir som att backa in i framtiden. 
• Klimatomställningen bör inte skapa nya klyftor. Trafikverket anser sig lösa klimatfrågan genom biobränslen och elektrifiering. Eventuellt går det att nå klimatmål på detta sätt, men med stora negativa effekter på mål som hållbara städer och samhällen, jämställdhet, biologisk mångfald med mera. Och om satsningen på biodrivmedel inte fungerar, så återstår endast kraftigt höjda priser på fossila drivmedel för att nå målen, med risk för allvarliga fördelningseffekter framförallt för
  grupper med låga inkomster och boende på landsbygden. Den inriktning som Sverige väljer bör vara robust, rättvis och skalbar globalt samt bidra till hållbar mobilitet och hållbara livsmiljöer för alla. 
• Framtidens utmaningar kan inte lösas var och en för sig. Utöver nya fordon och bränslen krävs det även minskade trafikvolymer och ändrade färdmedelsval för att skapa ett hållbart transportsystem. Trafikverket avfärdar i stort sett dessa möjligheter, men tar då inte hänsyn till forskning som visar att kombinerade åtgärder kan ha stor effekt. Genom en kombination av elektrifiering, infrastruktur, transportsnål samhällsplanering, digital teknik och ändrade incitament kan Sverige skapa hållbara transportlösningar för både städer och landsbygder. 

Regeringen har aviserat att en proposition ska presenteras i mars. Den pressade tidsplanen är olycklig. Inriktningsunderlaget behöver kvalitetssäkras och breddas till att ta med planering för förbättrad tillgänglighet på nya sätt, som nyttjande av digitalisering och effektivare markanvändning som minskar behovet av transporter.

Regeringen behöver ge Trafikverket i uppdrag att arbeta med åtgärder som kan påverka val av transportsätt och leda till effektivare användning av befintlig infrastruktur. Vidare behöver förutsättningarna för Trafikverket att samverka med kommuner och regioner klargöras, så att bredare planeringsåtgärder kan bli en del av den långsiktiga transportplaneringen. 

Sammantaget krävs det ett omtag och ett nytag. Flera möjliga handlingsinriktningar behöver beaktas, och mer utrymme behöver ges till den viktiga politiska diskussionen om framtidens hållbara transportsystem. Den nu gällande planen sträcker sig till 2029. Något eller några års framflyttning av en ny plan leder till markant mindre problem än om den hastas fram med fel inriktning byggd på ett bristfälligt underlag.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.