Debatt
Vinstförbud
9 oktober 2014 kl 05:31

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Vinstdebatten har spårat ur

Debatten om vinster i välfärden har spårat ur och kan i dag liknas vid en ideologisk pajkastning i stället för en verklighetsförankrad debatt om mångfald, kvalitet och god service. Det skriver två experter på ideella välfärdsbolag efter veckans besked från S, MP och V.

Det här är en opinionstext

Det finns en bred politisk enighet om att mångfald är ett önskvärt värde i den offentligt finansierade välfärden. Med mångfald menar vi såväl en mångfald av aktörer som en mångfald för att tillgodose etniska, språkliga och religiösa behov, och en mångfald av metoder och arbetsformer. Den politiska idén är att det genom mångfald skapas möjligheter att pröva och utveckla nya arbetssätt som tillgodoser medborgarnas behov, samtidigt som de egna offentligt drivna verksamheterna utvecklas. 

För att nå en faktisk mångfald behöver politiken lägga fokus på att reda ut vilka verktyg som bäst kan användas för att träffa mer rätt när man söker företagen som ska utföra arbetet. Vi menar att den starka fokuseringen på vinst då är grovt missledande och att det inte leder till en bättre kvalitet, en bra mångfald eller god service.

Låt oss börja med att reda ut vinstbegreppen. Först kan vi slå fast att alla företag behöver ett överskott. I företag är huvudfrågan: vad används överskottet till? Är syftet med företaget att få högsta avkastning på satsat kapital? Eller är syftet att använda överskottet till att stärka verksamheten så att en högre kvalitet kan uppnås?  Eller kanske att fler ur målgruppen kan få ta del av verksamheten eller att finansiera andra ideella verksamheter? 

Vi kan konstatera att vinstutdelning bara är ett av cirka 25 olika sätt att dela på ett företags överskott. Att använda vinstutdelning är långt ifrån vare sig det mest ekonomiskt eller socialt fördelaktiga sättet att fördela ett överskott. Alla försök att täppa till vinsthålet är dömt att misslyckas så länge man blundar för de andra 24 hålen. Sätten att fördela överskott kan indelas i olika huvudkategorier.  Den första kategorin handlar om att betala tillbaka ett lån, att investera i fastigheter, maskiner, nya aktiviteter eller skaffa en buffert inför framtiden. I den andra kategorin handlar det om aktiviteter som syftar till att förbättra villkoren för de anställda. 

Här hittar man åtgärder såsom bättre löner och anställningsvillkor, yrkesutbildningar på arbetstid eller förbättringar av den psykosociala arbetsmiljön. Därpå kommer en kategori som gäller förbättringar av lokalsamhället. Det kan handla om att investera i lokalsamhällets företag, eller samverka med lokala aktörer om gemensamma sociala eller miljömål. Allt detta brukar betraktas som normal affärsverksamhet och har stor acceptans hos medborgarna.

Därefter kommer en kategori som handlar om investeringar såsom en ny villa, lyxbil åt vd:n, dyra resor och dyrbar underhållning eller andra gratifikationer åt företagens toppar. Till detta kommer inköp av produkter eller tjänster för att gynna vänner eller släktningar, mutor, och pengar på hemliga utlandskonton. Allmänhetens vilja att se mellan fingrarna på denna typ av aktiviteter minskar i takt med det växande antal fall som kommer fram i dagsljuset.

Vår huvudpoäng är alltså att det finns många olika sätt att använda ett företags överskott. Med den insikten borde den politiska debatten snarare fokusera på vilka verktyg som kan användas för att styra till företag som är bäst lämpliga att använda för att utveckla svensk välfärd. Kan det till exempel finnas företag som över huvud taget inte ägnar sig åt annat än det vi ovan beskriver som normal affärsverksamhet? Och som har fokus på kvalitet för såväl patienter, brukare och anställda?

Vi menar att så är fallet, att ideella organsationer, kooperativ och många små företag till övervägande del använder sitt överskott till att stärka och utveckla sin verksamhet. Dessa företag mobiliserar också frivilliga insatser och de kan många gånger tillföra mervärden för att bättre möta behov hos enskilda individer och grupper än vad offentligt drivna verksamheter och vinstdrivande företag lyckas med. Till detta kommer att alla dessa företag är lokalt förankrade. Empirisk forskning om olika driftformer visar också på att kooperativt och ideellt drivna företag har tydliga fördelar inom en rad olika områden, jämfört såväl med kommunal verksamhet som vinstdrivande företag. 

Anställda inom kooperativt och ideellt drivna företag upplever en bättre arbetsmiljö, större trivsel, större engagemang och lägre sjukfrånvaro. Dessutom är dialogen mellan anställda och brukare/patienter bättre och både anställda och brukare redovisade att de har mer inflytande jämfört med kommunal verksamhet och vinstdrivande företag. 

Just faktorerna en god arbetsmiljö, en livlig dialog med brukarna/patienterna och stort inflytande är viktiga för god service och hög kvalitet. Särskilt gäller det personliga tjänster som bygger på långvariga relationer. Trivs man inte med sitt arbete, är man inte engagerade i arbetet, har man ingen dialog med brukarna/patienterna och saknar man inflytande, då är det mycket svårare att prestera en god kvalitet och service. Nöjda och engagerade anställda är helt enkelt en av de bästa garantierna för bra service och kvalitet.

Vi vill rikta uppmaningen till de politiska partierna att inte slösa bort vår tid med ideologisk pajkastning om det bra och dåliga med vinst i vården och därmed trolla bort de viktiga frågorna.  Vi tror att brukaren och medborgaren fäster större vikt vid frågor som kontinuitet och kvalitet än vilken som är utförare av tjänsten, och att det är mer tilltalande för skattebetalare om verksamheten inte har fokus på största möjliga avkastning på satsat kapital.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 9 oktober 2014 kl 05:31
Uppdaterad: 9 oktober 2014 kl 07:36

Skribenter

Victor Pestoff
Ph D, professor, Ersta Sköndal
Bosse Olsson
f d sekreterare i delegationen för mångfald inom vård och omsorg