Debatt
Skolval
8 januari 2021 kl 05:05

Det fria skolvalet bidrar till ökad skolsegregation

Det är inte trovärdigt att hävda allas rätt till val av skola när det rådande systemet inte tillåter detta. Dessutom bidrar det fria skolvalet till ökad segregation vilket man säger sig vilja motverka, skriver Gerhard Eriksson (V) tidigare undervisningsråd vid Skolverket och Skolinspektionen.

Det här är en opinionstext

Gerhard Eriksson
tidigare undervisningsråd vid Skolverket och Skolinspektionen kommunfullmäktigeledamot (V) i Varberg

Det fria skolvalet är inte särskilt fritt. För de elever som bor på rätt ställe, kan pendla eller få skjuts av sina föräldrar, finns vissa möjligheter att välja bland kommunala och fristående skolor. För andra är verkligheten en helt annan.

För många grundskoleelever som bor på landsbygden råder i praktiken ingen valfrihet – inte heller för dem som läser gymnasieskolans introduktionsprogram. Elever som behöver skolskjuts för att välja eller välja bort en skola har enligt skollagen inte rätt till skolskjuts –  om inte kommunen fattat särskilt beslut därom. Ytterst få kommuner har fattat sådana beslut. I min hemkommun gäller skollagens skolskjutsregler fullt ut. Det har inte heller funnits några förslag från den politiska majoriteten om att ändra på detta. Här finns åtskilliga avslagsbeslut på ansökningar från landsbygdsfamiljer, som önskat skolskjuts till och från den skola familjen velat välja. Det är inte trovärdigt att hävda allas rätt till val av skola när det rådande systemet inte tillåter detta. Dessutom bidrar det fria skolvalet till ökad segregation vilket man säger sig vilja motverka.

Diskussionerna i samband med remissen kring utredningen ”En mer likvärdig skola” har i huvudsak kretsat kring friskolebolagens vinstuttag och köregler, trots att det är det fria skolvalet som ytterst bidrar till segregationen. Att slopa det fria skolvalet finns inte med i utredningens förslag. Skälet är, enligt utredaren, att föräldrar och elever uttrycker att det är viktigt att de får göra de här valen. De röststarka medelklassföräldrar som åsyftas har ju kunnat utnyttja valmöjligheterna. I synnerhet möjligheten att välja bort vissa  skolor till förmån för populära kommunala och fristående skolor, viket naturligtvis bidragit till segregationen. Enligt vissa studier under senare tid har skolsegregationen ökat kraftigt i Sverige: en tredjedel av den totala ökningen av skolsegregationen kan förklaras av det fria skolvalet (Holmlund med flera 2019).  

Valfrihetsivrarna menar att frånvalsskolorna är ”dåliga skolor”, varför föräldrarna måste ges möjlighet att välja bort dem. Dessa ”dåliga” kommunala frånvalsskolor finns i huvudsak i så kallade utanförskapsområden. Men ingen tycks ställa den retoriska frågan; varför finns det inga bolagsdrivna friskolor i dessa områden?

Under min tid som undervisningsråd på Skolverket och Skolinspektionen mötte jag föräldrar som kunde berätta varför de valt bort den ”dåliga” skolan. Deras motiv överensstämde i stort med det som i amerikansk forskning kallas white flight, det vill säga att det blivit alltför många nyanlända eller andra lågpresterande elever i den bortvalda skolan. Jag mötte också rektorer och lärare i utanförskapsområden som beskrev hur deras kommunala skolor successivt dränerats på studiemotiverade elever och därmed resurser på grund av skolpengssystemet. Dessa skolor blev så småningom resurssvaga ”dåliga skolor” med bland annat svårigheter att rekrytera behöriga lärare.

– Valfriheten måste försvaras – alternativet är värre, hävdade en borgerlig ledarskribent för en tid sedan. Jag som varit elev, arbetat som lärare och rektor i ett skolsystem som var statligt reglerat och finansierat, utan fritt skolval, fram till början av nittiotalet vill hävda motsatsen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 8 januari 2021 kl 05:05
Uppdaterad: 8 januari 2021 kl 05:00

Skribent

Gerhard Eriksson
tidigare undervisningsråd vid Skolverket och Skolinspektionen kommunfullmäktigeledamot (V) i Varberg