Debatt
Smittskydd
27 november 2020 kl 05:20

Det finns ingen tid att förlora – stäng landets minkfarmar

Har politikernas uppfattning om att Sverige har det bästa djurskyddet i världen gjort dem för passiva för att ta tag i de uppenbara problem som vi har framför oss? Sveriges ovilja att agera i minkfrågan är inte bara världsfrånvänt utan också ett otroligt riskfyllt agerande, ​​​skriver Djurens Rätts förbundsordförande Camilla Bergvall.

Det här är en opinionstext

Camilla Bergvall
förbundsordförande för Djurens Rätt

Att vi i Sverige har ett gott självförtroende när det kommer till djurskydd är inget nytt. Både bransch och politiker brukar högbröstade hävda att Sveriges djurskydd är bland de bästa i världen men i själva verket så svärtar minkfarmningen ner ryktet om Sverige. Många länder är på god väg eller har redan lämnat den oetiska och ohållbara pälsdjursindustrin bakom sig, men majoriteten av de svenska politikerna verkar närmast oförmögna att agera.

Nu i november avlivas alla minkar i vårt grannland Danmark. I kampen mot spridningen av coronaviruset finns ingen tid att förlora. Dessutom är det strikta krav på att ingen päls från smittade djur får säljas. I Sverige höjs allt fler röster för att den svenska minkfarmningen måste gå samma väg men agerandet från våra makthavare låter vänta på sig och många undrar helt enkelt varför.

Tror vi att vi på något sätt står vid sidan om resten av Europa och världen, att just de svenska minkarna inte riskerar att skapa mutationer eller bidra till reservoarer av smitta, med tusentals minkar packade på en liten yta? Att Sverige har världens bästa djurskydd kan diskuteras. På många områden ligger vi långt framme, men när det kommer till minkarna är svaret otvetydigt nej. När konfliktdrabbade länder som till exempel Ukraina har mer långtgående planer för att minska lidandet för minkarna, då behöver vi se oss i spegeln.

Trenden i Europa går redan mot en nedläggning av industrin. Norge, Tyskland och Storbritannien är några av de länder som redan valt att fasa ut pälsdjursindustrin och flera länder vidtar nu extra åtgärder. I Nederländerna skyndas nu den redan planerade avvecklingen på, från 2024 till våren 2021. Och från Irland kom också nyligen beskedet att alla minkar ska avlivas under de kommande veckorna för att minska risken för smittspridning mellan minkar, pälsar och människor. Även i Ungern har man på bara några dagar tagit beslut om att förbjuda pälsdjursuppfödning. 

I Lettland förbjuder man just nu all import av minkar och minkpälsar fram till den 6 december, en akutlagstiftning som antagits för att minska risken för smittspridning. I Danmark får som nämnt inga pälsar från smittade djur säljas. Men här är det ännu oklart om svensk päls kommer att säljas på pälsauktioner i landet. Trots att det kan gå stick i stäv med EU-lagstiftningen att spara material från djur som är smittade av en zoonos (sjukdomar som smittar mellan människor och andra djur). 

Det verkar inte bättre än att det finns en inneboende rädsla bland Sveriges politiker att agera mot just pälsdjursindustrin. Ser vi till andra djurslag och andra zoonoser så finns det goda exempel på handlingskraft.    

I dagarna påträffades fågelinfluensa hos en kalkonbesättning i Skåne. Det kom snabbt ett beslut om massavlivning och “spärrförklaring” – det vill säga att inga djur eller djurprodukter får lämna gården. Alla sådana här åtgärder är så klart tragiska men de är också högst nödvändiga. Men medan kalkonerna inte får lämna gården i levande eller död form utan måste destrueras så har smittade minkar inte ens isolerats på minkfarmarna. Något som går rakt emot Världsorganisationen för djurhälsas (OIE:s) rekommendationer kring hantering av smittan. 

Hela samhället mobiliseras just nu för att hjälpas åt att minska smittspridningen och vända den negativa trenden. Om inte djurskyddet i sig är tillräckligt för att agera, vad är regering och riksdag då beredda på att minkfarmarna ska få kosta samhället i och med riskerna för spridning av muterade corona-virus? Att inte agera mot minkfarmningen är ett högriskspel med mycket att förlora och väldigt lite att vinna. Vi har cirka 37 minkfarmar i Sverige i dag, som genererar färre än 100 arbetstillfällen. Hur många förlorade arbetstillfällen i till exempel restaurangbranschen är minkfarmarna värda?

Ge Sveriges minkfarmare ett omställningsstöd och avveckla minkfarmarna nu. Vad väntar regeringen på? 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 27 november 2020 kl 05:20
Uppdaterad: 27 november 2020 kl 05:15

Skribent

Camilla Bergvall
förbundsordförande för Djurens Rätt