Debatt
E-hälsa
30 december 2019 kl 12:48

Det behövs mer forskning om digitala vårdtjänster

Det går inte att separera vissa patientgrupper från de ökade möjligheter till vård som digitaliseringen medfört. Det saknas dock bra sätt mäta kostnader för digital respektive fysisk primärvård och det finns ett stort behov av mer forskning och kunskap, replikerar läkare, forskare med flera.

Det här är en opinionstext

Ämnet digitala vårdgivare berör och engagerar. Vår förhoppning är att debatten också leder till mer forskning och kunskap i ämnet. Ett område som varit särskilt omdiskuterat är kostnaden för digitala vårdbesök kontra fysiska dito.

Vi vill gärna utveckla resonemangen som förs i vår rapport ”Effekter av införandet av digitala vårdmöten”. I diskussionen är det viktigt att ha i åtanke att rapporten är framtagen som ett svar på nio specifika frågor från Region Stockholm om införandet av digitala vårdtjänster. Den är således inte heltäckande i ämnet.

I rapporten jämförs genomsnittskostnaden per besök för fysiska och digitala vårdbesök. Digitala besök är enligt tillgängliga data billigare än fysiska vårdbesök, både sett till direkta ersättningar från regionerna och sett till uppskattningar inkluderande indirekta kostnader såsom vänte- och restider för patienter. Eftersom det finns osäkerheter i skattningarna måste dessa tolkas med försiktighet, vilket vi understryker i rapporten.

Vi är eniga med Ellegård och Hoffmann om att en direkt jämförelse av kostnader mellan digital och fysiska vård är svårtolkad, eftersom den inte säger något om anledningen till att kostnaderna skiljer mellan de olika vårdformerna.

En anledning kan, som Ellegård och Hoffmann anför, vara att patienter som söker digital vård i dag i genomsnitt är yngre och i mindre utsträckning har långdragna sjukdomar, samsjuklighet, sociala problem med mera jämfört med genomsnittspatienten på en vårdcentral. Tillgängliga data stöder ett sådant antagande, vilket även redovisas i vår rapport.

En annan anledning skulle kunna vara att tillstånd som lämpar sig för digital vård också är förknippade med lägre kostnader för till exempel provtagning, än tillstånd som handläggs inom den fysiska vården. En tredje anledning kan vara att digitala vårdgivare bedriver vården mer effektivt, eftersom de exempelvis har lägre kostnader för lokaler samt kan nyttja sina personalresurser effektivare genom att poola dem över landet. Sannolikt förklaras den påvisade skillnaden i genomsnittskostnad per vårdkontakt av en kombination av dessa och andra faktorer.

Jämförelsen av genomsnittskostnad säger inte heller något om kvaliteten, eller om den totala kostnaden för vården. En lägre kostnad per besök är av föga glädje om patienten i stället måste göra fler besök eller om vården som ges är undermålig. Detta diskuteras även i vår rapport, där vi konstaterar att såväl internationella som svenska studier visar motstridiga resultat gällande digitala vårdtjänsters påverkan på vårdkonsumtion.

Utifrån ett beställarperspektiv kan dock genomsnittskostnad per besök vara ett sätt att mäta kostnader på systemnivå. Göran Stiernstedt konstaterar i sin utredning att den digitala vården måste integreras med den fysiska vården; det går inte att separera vissa patientgrupper från de ökade möjligheter till vård som digitaliseringen medfört.

Vi har inte kunnat hitta forskning som visar det som Ellegård och Hoffmann hävdar, att genomsnittspatienten på vårdcentraler inte är lämplig för vård på distans eller att fysiska besök gör det enklare att bedöma en försämring i patientens tillstånd.

Det finns alltjämt en mängd utmaningar och det saknas bra sätt mäta kostnader för digital respektive fysisk primärvård. Den digitala utvecklingen av vården är ännu i sin linda. Det finns ett stort behov av mer forskning och kunskap för att de digitala vårdtjänsterna ska kunna användas optimalt i vårt sjukvårdssystem.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 30 december 2019 kl 12:48
Uppdaterad: 7 januari 2020 kl 15:48

Skribenter

Ylva Trolle Lagerros
överläkare, Akademiskt specialistcentrum, docent Karolinska institutet
Isis Amer-Wåhlin
överläkare, med dr Karolinska institutet, senior expert Rise
Petra Dannapfel
med dr implementeringsvetenskap, Linköpings universitet 
Nasim Farrokhnia
överläkare, med dr, karolinska institutet SÖS, kvalitets- och forskningschef Kry
Helena Hvitfeldt Forsberg
med dr, enhetschef FoUU, vårdbolaget Tiohundra
Maria Hägglund
docent och lektor i implementeringsforskning, Uppsala universitet samt Harvard Medical School
Daniel Söderberg
BSc, Handelshögskolan i Stockholm, läkarstudent, Karolinska institutet
Marina Taloyan
docent, Karolinska institutet, samordnare Akademiskt primärvårdscentrum, Hässelby/Akalla akademiska vårdcentral