Det är handling som räknas, Amanda Lind

I regeringens budgetproposition för 2020 står det att målet för politiken för det civila samhället är att villkoren ska förbättras. Detta ska ske i dialog med det civila samhällets organisationer genom att stärka förutsättningarna att bidra både som röstbärare och opinionsbildare med en mångfald av verksamheter.

Regeringen trycker starkt på att civilsamhället är viktigt, dessutom finns en uttalad medvetenhet hos kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP) att civilsamhället är nyckeln till att nå det nationella målet om delaktighet inom kulturen för att på så vis möjliggöra att kultur sprids och blir tillgänglig i hela landet. Förra året skrev Lind följande: ”Det demokratiska utanförskapet är politikens misslyckande, men lösningarna finns i hela samhället. Därför hoppas jag de kommande åren ha fler fördjupande samtal om hur vi kan sänka trösklarna också för deltagande i och förutsättningarna för civilsamhället i hela landet.” 

Vi har alltså både en färsk budgetproposition och en kulturminister som säger sig vilja värna och utveckla civilsamhället. Därför är det inte konstigt att vi hoppades på att den ideella kultursektorn skulle få en ökning av medel i årets budget. Dessutom publicerade Myndigheten för kulturanalys förra året ”Kulturens geografi”, en kartläggning av kulturutbudet i landet. Rapporten visade att landsbygdens kultur är beroende av det ideella kulturlivets aktörer och att försämrade förutsättningar för civilsamhällets verksamheter kan få betydande konsekvenser för kulturutbudet på landsbygden. 

Det var således med stor förvåning vi i stället mottog besked om att Kulturrådet beslutat om en generell neddragning av medlen som drabbat en stor andel av det ideella kulturlivets organisationer 2020. Är det så här kulturministern vill ha det? Det går inte att ta en uppräkning för givet men att vi, efter så starka ord om civilsamhällets betydelse, skulle se en nedskärning hade vi inte kunnat föreställa oss. Detta får följden att spridningen av kultur i hela landet försvagas. Det är främst medborgare med låg utbildning och inkomst som blir lidande av detta beslut.

Regeringen säger sig arbeta för att värna och utveckla den ideella kultursektorn, men genom att Kulturrådet förvaltar budgetpropositionen på detta vis försvagas en redan bräcklig infrastruktur. Detta i en tid av ökad polarisering, kulturfientlighet och populism, där folkbildning och ideell kultur redan är satt under hård press.

Civilsamhällets paraply- och riksorganisationer inom den ideella kulturen är avgörande för att de små lokala föreningarna ska kunna ha ett starkt kulturutbud. Om man sänker stöden, med så bara om en procent, riskerar man att ideell kultursektor, som redan kämpar med underfinansiering och mycket hög grad av ideellt arbete, inte finns i hela landet. 

Om inte kulturministern vill satsa på att stärka den ideella kultursektorn med ökat förtroende, ansvar och resurser så ska hon vara tydlig med detta. Annars bör hon i dialog med den ideella kultursektorn få till stånd ett resurstillskott snarast möjligt.

Det ideella kulturlivets organisationer som undertecknar detta brev välkomnar kulturministerns strävan till fler fördjupande samtal om civilsamhällets förutsättningar och träffar gärna kulturministern omgående för en konstruktiv dialog. Det är handling som räknas.

Nu är det upp till bevis kultur- och demokratiminister Amanda Lind!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.