Debatt
Effektivisering
29 januari 2018 kl 16:46

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

Den sovjetiska traktorfabriken i vården

Trots toppnoteringar på flera områden ligger Sverige i botten när det gäller antal läkarbesök, antal vårdtillfällen, antal vårdplatser och patientnöjdhet, skriver Staffan Tjus, Medborgerlig Samling.

Det här är en opinionstext

Staffan Tjus
medlem i Medborgerlig Samling

Det är sämre ställt med svensk sjukvård än vad de flesta kan föreställa sig. Kommissionen för jämlik vård konstaterar i sitt slutbetänkande att 10 personer per dag (sic!) avlider i sjukdomar som sjukvården hade kunnat åtgärda. Siffror som bekräftats av andra bedömare. Vårdköerna är notoriska och Sverige hamnar i botten på listan bland jämförbara länder när det gäller den tid som patienter upplever sig få av vårdgivande personal.

Vad beror då detta svek mot den skattebetalande allmänheten på, är det resursbrist? Den enkla förklaringen som hänvisar till den kraftigt ökande belastningen från sjukvårdskrävande migranter räcker inte. Det har säkert en stor påverkan efter 2014, men det är bara en del av förklaringen.

Saknas det pengar? Sverige ligger i topp bland jämförbara länder i andel av BNP som spenderas på hälso- och sjukvård (cirka 11 procent). Så inte är det pengar som saknas.

Saknas det läkare? Inte, läkartätheten ligger i toppskiktet bland jämförbara OECD-länder. Per capita har antalet läkare under perioden 1995–2013 ökat med 41 procent samtidigt som antalet vårdtillfällen har minskat. I Sverige ligger antal läkarbesök per person och år på ungefär hälften av genomsnittet i de jämförbara länderna.

Saknas det sjuksköterskor? Nej, egentligen inte trots att landstingen genom undermålig personalpolitik har exporterat en ansenlig del av våra svenskutbildade sjuksköterskor till Norge. Detta till trots har antalet sjuksköterskor per capita ökat med cirka 17 procent 1998–2013. Ökat antal sjuksköterskor kombinerat med minskat antal vårdtillfällen och minskad medelvårdtid ger vid handen att sjuksköterskorna, precis som läkarna, ägnar alltför liten andel av sin arbetstid åt patienterna.

Saknas det lokaler? Sverige intar förvisso jumboplatsen för antalet vårdplatser per person men så länge det står lokaler oanvända under förevändningen att det saknas personal går det inte att hänvisa till lokalbrist.

För att summera: Vi ligger i topp när det gäller antal läkare och sjuksköterskor och de pengar vi spenderar på sjukvården. Samtidigt ligger vi i absoluta botten när det gäller antal läkarbesök, antal vårdtillfällen, antal vårdplatser och patientnöjdhet. Det går bara inte ihop! För att tala med Johan Norberg: svensk landstingssjukvård sköts som en sovjetisk traktorfabrik.

Nej, det grundläggande problemet är dels strukturellt, dels inkompetens hos de politiker som svarar för förvaltningen. Liknelsen med traktorfabriken är högst relevant. En organisation med egen beskattningsrätt som samtidigt är både beställare och producent kommer aldrig att kunna leverera effektiva resultat. Det kommer alltid att synas vara resursbrist om man slösar resurserna på dålig styrning, organisation och inkompetens.

Faktauppgifterna ovan är hämtade ur SOU 2016:2 – Effektiv vård, en 750-sidig rapport om tillståndet i svensk sjukvård. Där konstaterar man bland annat i de sammanfattande slutsatserna:

  • Att styrningen skapar ineffektivitet genom att den är mångfaldig och splittrad.
  • Att strukturen skapar ineffektivitet.
  • Att organisation och arbetssätt leder till ineffektivitet.
  • Att kulturen och kompetensförsörjningen skapar ineffektivitet.
  • Att verksamhetsstöden inte ger förutsättningar för effektivitet.

Det finns alltså ett stort utrymme för att utan ökade kostnader kunna lösa en stor del av de problem sjukvården dras med.

Att vi har ett sjukvårdssystem som är tillgängligt för alla och som i huvudsak bekostas av gemensamma skattemedel är en utmärkt ordning. Men för att komma skattebetalarna till del i en gemensam, jämlik och effektiv vård måste resurserna hanteras på ett helt annat sätt än idag. Bland annat genom att landstingen avskaffas och att staten tar ansvar för upphandling av hälso- och sjukvården. Vården ska tillhandahållas på lika villkor av såväl privata som offentliga vårdgivare där båda ska ledas av personer med medicinsk och organisatorisk kompetens. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 29 januari 2018 kl 16:46

Skribent

Staffan Tjus
medlem i Medborgerlig Samling