Debatt
Bidrag
24 juni 2019 kl 18:40

Demokrativillkor utan religiös särbehandling, tack!

Utredningen om demokrativillkor för bidrag till civilsamhället föreslår tveksamma undantag som att ge trossamfund utrymme att diskriminera kvinnor och homosexuella, skriver företrädare för Humanisterna.

Det här är en opinionstext

I veckan presenterades utredningen Demokrativillkor för bidrag till civilsamhället. Bakgrunden till utredningen är de senaste årens många medialt uppmärksammade fall då civilsamhällesorganisationer som stöds med statliga bidrag samtidigt på ett eller annat sätt förmedlat odemokratiska eller andra klandervärda värderingar. Kopplingar till personer som stöttat eller försvarat terrorism har till och med förekommit.

Utredningens ambition var att det allmänna endast ska fördela bidrag till verksamheter som är förenliga med samhällets grundläggande värderingar och där är demokrativillkoret centralt. Detta påpekade utredaren Karin Almgren och Kultur- och demokratiminister Amanda Lind ett flertal gånger vid presentationen av utredningen.

På det hela taget verkar utredningens förslag till demokrativillkor genomtänkta och utredningen, ihop med den vägledning för handläggare som tagits fram, kan bli ett värdefullt bidrag i arbetet för att stärka demokratin i ett aktivt svenskt civilsamhälle.

Några saker är riktigt bra i utredningen, till exempel att kränkningar av barns fri- och rättigheter ska bedömas som särskilt allvarligt vid bedömning av om en organisation ska ges bidra eller inte. Det samma gäller hedersrelaterat våld och förtryck, ett samhällsproblem som nämns både i författningskommentarerna och vägledningen.

Något som är tveksamt är det undantag för trossamfund som utredningen föreslår. Undantaget föreslår att trossamfund ska ha ett visst utrymme att diskriminera till exempel kvinnor eller homosexuella när de utser företrädare för samfunden. Detta undantag säger dock mer om trossamfunden beklagliga inställning till alla människors lika värde, än om den liberala demokratiska stat som tolererar detta vid bidragsgivning.

Ett annat frågetecken är de särskilda skäl som utredningen förespråkar för att i undantagsfall ge bidrag när en organisation eller dess företrädare har agerat på ett sätt som strider mot demokrativillkoret. Detta undantag riskerar att urvattna ett strängare regelverk.

Att utredaren vid presentationen säger om utredningen att ”Vi tror inte detta får några jättelika konsekvenser”, är oroande eftersom skälet till utredningen är att det finns problem att åtgärda. Problem som inte sällan är kopplande till religiösa organisationer.

Mot denna bakgrund är det bekymmersamt att utredningen Statens stöd till trossamfund i ett mångreligiöst Sverige verkar ha begravts av regeringskansliet. Denna utredning avrapporterades för mer än ett år sedan och det har snart gått tio månader sedan remissinstanserna lämnade sina utlåtanden. Demokrativillkor var en väsentlig del också av denna utredning och ointresset att gå vidare med den är förvånande.

Det kan i sammanhanget nämnas att statligt stöd till trossamfund i dag exkluderar livsåskådningssamfund som inte genomför gudstjänst eftersom dess medlemmar inte tror på Gud. Här kan man undra om regeringen anser att tro på Gud är en av det svenska samhällets grundläggande värderingar? Den svenska staten tolererar alltså idag viss diskriminering av kvinnor och homosexuella med religiösa förtecken, men exkluderar samtidigt samfund som inte tror på Gud vid bidragsgivning.

Det är väsentligt att demokratikraven skärps för hela civilsamhället. Regeringen kommer förhoppningsvis denna gång agera både snabbt och kraftfullt, och förvandla utredningens förslag till ett likvärdigt och handlingskraftigt regelverk som främjar demokratin, utan religiös särbehandling.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.