Debatt
Klimat
3 december 2019 kl 08:05

”Demokrati vart fjärde år räddar inte klimatet”

Att driva på för att Sveriges regering och kommuner ska hålla sina klimatlöften står inte i motsats till demokratin. För att skydda både människor och övrigt liv på planeten är det nu högst nödvändigt att svenska folket deltar i politiken oftare än på valdagen. Det skriver Extinction Rebellion i en replik till DS krönikör Daniel Persson. 

Det här är en opinionstext

”Ett existentiellt hot mot den mänskliga civilisationen.” Så beskriver Johan Rockström och andra ledande forskare klimatkrisen i tidskriften Nature. De pekar på en långt mer oroande utveckling vad gäller jordens brytpunkter, det vill säga konsekvenser av våra utsläpp som är oåterkalleliga och förvärrar läget dramatiskt, än vad som tidigare varit känt.

Sveriges regering har svarat på krisen med ett mål om noll nettoutsläpp till år 2045. Kalkylen bygger på att vi ska ha 50 procents chans att stoppa den globala upphettningen vid 1,5 grader. Som någon sagt: Vem skulle gå på ett flygplan om chansen att landa säkert var 50 procent? Vem skulle sätta sina barn på ett sådant plan? Att fortsätta släppa ut i ett kvartssekel till skulle också tvinga nästa generation att göra det vi inte lyckats med – komma på ett sätt att städa upp efter oss i atmosfären genom negativ utsläppsteknik.

Ändå tycks krönikören Daniel Persson mena att vi ska nöja oss med den planen och utöva vår demokratiska rätt på valdagen. Däremellan ska vi låta demokratins kvarnar mala på i sin takt. Vi i Extinction Rebellion håller inte med. Vi menar att det finns ett självklart demokratiskt utrymme att ställa krav på politiken alla dagar på året.

Vi använder civil olydnad för att uppmärksamma såväl politiker som icke-politiker på nödläget. På det kan man ha synpunkter. Men det betyder inte att vi strävar mot diktatur. Tvärtom. Vi vill fördjupa demokratin – inte avskaffa den.

Vi vill se medborgarråd för en rättvis klimatomställning – i likhet med det som nu startats i Frankrike med stöd av president Macron. Ja, vi uppmuntrar till ett fredligt medborgaruppror, det är det vi ägnar oss åt när vi sjunger i kommunfullmäktige i Örebro och Umeå, när vi blockerar biltrafik i Berlin och när vi skickar ut broschyren ”När klimatkrisen kommer” till politikerna. Att öppet bryta mot regler för att belysa en orättvisa har i alla tider varit nödvändigt för att utveckla demokratin. Idag gör vi det för att få de folkvalda att sätta vår överlevnad främst. Det verkligt odemokratiska vore att vi i de rikare länderna fortsätter föra en politik som drabbar världens fattiga först och hårdast, utplånar arter för evigt och försämrar livsvillkoren för alla som kommer efter oss.

Att det är bråttom, för det är det, står det i strid med demokratins process? Det tycks Daniel Persson mena, men vi tror på människans förmåga till förändring. Vi tror nämligen inte bara att människan är problemet, utan även lösningen. Vårt krav att få ned utsläppen till plus minus noll år 2025 är en gigantisk utmaning – men människor har klarat enorma bedrifter förut när de samlats kring ett gemensamt mål. Om Sveriges regering och kommuner följer Europaparlamentet och en rad städer i spåren och utlyser klimatnödläge kommer vi som samhällsmedborgare att driva på och stötta en modig politik.

Daniel Persson skriver att ”den gröna rörelsen” ser vanligt folk, som är ”för upptagna med familjer, arbeten och plastsugrör” som problemet. Vi som engagerar oss i Extinction Rebellion är vanligt folk. Inte de potentiella terrorister eller giriga klimatentreprenörer som vi utmålas som i artikeln. Vi är upptagna med arbete och familj, kanske också bekymrade över plastsugrör, men vi gör oss även upptagna med att kämpa för en värld där det faktiskt finns familjer och arbeten. Nämligen en värld som inte präglas av överlevnadskamp i spåren av översvämningar, torka, bränder, stormar och andra klimatkatastrofer. En värld där människan har en fortsatt plats.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.