”Delar av Alliansen bidrar till avhumaniseringen”

Sverigedemokraternas landsmöte var en lämplig plats för detta utspel. En vald ombudsman som inför partiets toppföreträdare anlägger ett rasbiologiskt perspektiv på Muslimen. Det blir inte mer officiellt än så. Sverigedemokraternas rasism och eviga fascism, ett begrepp myntat av Umberto Eco, framgår tydligt för alla som vill se. 

Min egen bror var först på bollen med att polisanmäla Martin Strid (SD) för hets mot folkgrupp. Både muhammedanen och människan i honom hoppade till direkt och greppade telefonluren. Polisen i andra änden sa ”Herregud!”, och sammanfattade min egen reaktion ganska väl.

Men egentligen är jag mer förvånad över reaktionerna på uttalandet än uttalandet i sig. Är det alltså först nu som det är tydligt vad SD är för parti? Allt kristallklart muslimhat vi har sett från deras sida hittills har på något sett varit kryptiskt, otydligt?

SD:s partiledare Jimmie Åkesson har skrivit om muslimer som ”vårt största utländska hot sedan andra världskriget”. På Twitter undrade den tidigare SD-politikern Erik Almqvist om folkmordet i Srebrenica egentligen var folkmord. Mattias Karlsson, riksdagsledamot och gruppledare för SD, jämförde islam med nazismen och koranen med Mein Kampf. Listan kan göras lång, men frågan är till vilken nytta.

Ingenting som SD säger verkar bita på vare sig opinionen, eller de borgerliga ledarskribenterna. De senare avsätter mycket av sin tid åt att förklara för allmänheten varför SD inte är rasister (partiprogrammet säger ”vi är inte rasister”), på att presentera fördelarna med att samarbeta med SD (bullerregler), eller hur ett samarbete kommer att leda till att fascismen upplöses i tomma intet.

Denna mystiska process av liberalisering låter, när den presenteras, mer som en känsla och ett hopp snarare än som en underbyggd analys.  Med samma nit som borgerliga ledarskribenter kartlägger och etiketterar muslimer i offentligheten ger de fripass till sverigedemokrater vars yttrandefrihet anses vara mycket viktigare. Martin Strid får alltså prata fritt, ingen muslimsk makthavare i sikte. Strategin verkar ha fungerat. 

Faktum är att frågan om samarbete med SD är ganska överspelad. Inte nog med att Alliansen redan samarbetar med SD, den inhyser sverigedemokrater i sina led. Jag pratar förstås om Hanif Bali. Inte sällan ger han uttryck för känslor som skulle ha fått Kent Ekeroth sparkad, när han var som mest immun. Balis anda har spritt sig över hela politiska spektret. 

Inget riksdagsparti, utom Centern, har de senaste åren vågat nämna muslimer vid namn av rädsla för att utmålas som muslimkramare. Moderaterna i synnerhet har varit oerhört fega och undfallande sedan Reinfeldt, och främst genom Hanif Bali bidragit starkt till att öka muslimhatet i Sverige. Ja, jag vet att han är populär och svår att bli av med. Det säger också en del om Moderaterna. Jag bryr mig inte. Hantera det och det snabbt. 

Liberalernas senaste landsmöte var i själva verket ett möte om islam. En närmast militant islam-”skepsis” är numera partiets enda utmärkande drag. Det uppskattas inte bland väljarkåren, tursamt nog. Det fick även Kristdemokraternas Ebba Busch Thor erfara ganska tidigt, att SD i vissa avseende varken bör eller kan överträffas. 

Som centerpartist befinner jag mig i ett knivigt läge. Vissa delar av Alliansen bidrar aktivt till avhumaniseringen av muslimer. 

Som liberal vill hoppas jag dock att Alliansen fortfarande är svaret. Men det är hög tid för oss centerpartister att ställa krav. Jag förväntar mig av alla icke-sverigedemokrater att uttala sig i frågan om muslimhat. Er tystnad duger inte längre. Om vi fortsätter i samma takt får vi snart en riksdagsdebatt på temat ”Är muslimen 100 procent människa?”. Om det händer är det ert fel och ingen annans.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.