Regeringskris

Decemberuppgörelsen är feodal och medeltida

Decemberöverenskommelsen bygger på tanken att en maktposition är ägd och att din röst är en fast egendom som tillhör ett parti. Uppgörelsen är en rent feodal och medeltida konstruktion som säkerställer att makt kan bevaras hos enskilda politiska fraktioner på den allmänna rösträttens bekostnad.

Medeltiden, detta fyra sekel långa stillestånd i civilisationens utveckling, kännetecknades av att svaga kungar styrde genom konstellationer av feodala herrar och kyrkliga biskopar som hade en gemensam faktor – de ägde sin del av folket och med det förmågan att utmana, betvinga och tillskansa sig fördelar.

Decemberöverenskommelsen bygger på att partierna äger positioner och kan förhandla kring dessa positioner utifrån fraktioner i riksdagen, ekonomiska resurser, förtrogna i statliga ämbeten och med ett system med inslag av feodala belöningar och bestraffningar inbyggt i sig. Aktörer från de olika fraktionerna, som heter Alliansen istället för den Erikska ätten och Rödgröna istället för den Sverkerska ätten, sitter som rollfigurinnehavare i rikets styrelse, hos dess olika statsfunktioner och där lojalitet belönas med förläningar och lönsamma belöningar.

Om man missköter sig blir man landshövding på Gotland eller ambassadör i Harare, men man roterar i detta feodala system, inte på grund av kompetens eller förmåga, utan att man är en del av ett mekaniskt maskineri som är en del av den feodala maktuppgörelsen.   

Så när Annie Lööf poserar med Centerpartiet, med dess kampanjkassa, PR-konsulter och röstandel, är det i princip inget som skiljer från när medeltidens ölbryggande Arbogabor sa: ”Titta, där kommer biskopen av Skara, denna mäktiga ägare av egendom, med sina tusen tyska legoknektar på väg till Stockholm!”

De fyraåriga valperioderna tillkom för att säkerställa att politikerna fick arbetsro och inte behövde avtvingas resa land och rike runt och förklara vad man håller på med. Nu har vi val, men syftet med val är att korrigera gränserna i den politiska maktuppgörelsen – och det är ett rent kosmetiskt skeende i en politisk organism som klarar sig bra utan väljare.

Väljarna i dagens politiska system har mer gemensamt med bönderna som står med lera upp till knäna i Monty Python-sketcher om digerdöd, förtryck och medeltid än att vara representerade medborgare som har politiker som agerar efter väljarnas intentioner.

Nu blir säkert vasallerna och de som vill bli belönade av sina feodala herrar upprörda, men det är precis som när korta män blir påminda om att de är korta män, det är för nära sanningen för att kunna tålas. 

Decemberöverenskommelsen är inte slutet på denna utveckling. Den är en del av ett styrelseskick som gått från transparent öppen demokrati till en sluten och fördold elituppgörelse där det enda som räknas är vad man kan ställa upp med i form av resurser, positioner, inflytande och pengar. Bönder i ett schackspel har en större makt än svenska väljare eftersom de kan ställa kungen i schack matt.

Svenska väljare är positioner. En resurs bland flera, men om väljarna inte stödjer ett parti saknar egentligen betydelse eftersom Centerpartiet i uppgörelser inte värderas efter om de har 5 procent eller 10 procent väljarstöd utan partiets inflytande, resurser, allierade i samhället, dess pengar och dess mediamakt.

Därför är det i princip inget som skiljer Annie Lööfs förhandling inom Decemberöverenskommelsen med biskopen av Skara, med vidsträckt egendom, tusen tyska legoknektar som kamperar utanför Stockholms stadsmur, som förhandlare i en medeltida elituppgörelse.

Sällan trodde greve Lagerbjelke som talman för riddarhuset och adelsståndet i den sista ståndsriksdagen 1866 när han fattade konjaksglaset och med en tår i ögat sa till sina bröder - med ärvda privilegier och makt genom förläning än val - att nu var det nog slut på allt det roliga som varat sedan medeltiden, att ståndsriksdagen skulle återuppstå i full glans 150 år senare. De dystra minerna och ögonspringor fyllda av saknad av översitteriets alla bekvämligheter i boken ”Fotografiske porträtter af ledamöter vid sista ståndsriksdagen”, utgiven 1866, har snabbt ersatts med Decemberöverenskommelsens muntra uppställning på rad nu när ordningen är återställd. 

Tankegodset som stödjer Decemberöverenskommelsen bygger på att en maktposition är ägd, och att din röst är en fast egendom som tillhör ett parti som har full rådighet att hantera den eftersom de har politisk lagfart på ditt liv. Uppgörelsen är en rent feodal och medeltida konstruktion som säkerställer att makt kan bevaras hos de enskilda fraktionerna på den allmänna rösträttens bekostnad.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.