Pride - ett hot mot folkhälsan? Hela debatten

De negativa inslagen i Pride behöver fortsätta granskas

Vår kritik mot pridefestivalen gäller inte hbtq-personer som grupp, utan det innehåll i festivalen som vi ser är riskfaktorer för deras välmående. Det finns starka skäl för samhället att faktiskt ta moralisk ställning där människors psykosociala hälsa riskerar att ta skada, skriver företrädare för Claphaminstitutet i en slutreplik.

Slutreplik. Vår rapport ”Det färgglada mörkret”  har fått stor uppmärksamhet, och vår debattartikel i Dagens Samhälle har fått sju repliker. Flera av replikerna använder debattgrepp som förlöjligande och guilt-by-association, vilket vi inte finner skäl att kommentera ytterligare. Ett argument som återkommer för att avfärda rapporten är att det handlar om moralism och moralpanik. Sådana utspel saknar egentlig relevans för sakfrågan. Däremot finns det starka skäl för samhället att faktiskt ta moralisk ställning där människors psykosociala hälsa riskerar att ta skada.

Hanna M Björklund medger att Pride har inslag som bejakar smärta, dominans och underkastelse, och att självskadebeteende kan vara en kanal att avleda annat lidande. Här har hon rätt, och en diskussion om detta är absolut av värde. Detta särskilt då självskadebeteende i känsloreglerande syfte ökar dramatiskt bland tonåringar och unga idag. Men forskningen är också enig i att samhället behöver göra allt vi kan för att hjälpa dem som skadar sig själva bort ur sitt beteende. Som Björklund skriver: "mörkret finns alltid där, i oss alla, och att vi hanterar det bäst genom att våga prata om det och undersöka det".

Björklund skriver att dessa företeelser är tämligen ovanliga och marginaliserade under festivalen. Men stämmer verkligen det? Pride skriver i sin plan för 2018 att satsningen på Kinkykvarteret ska ”uppmuntras och vidareutvecklas”.

Patrik Lindenfors medger: ”Kanske har Pride ett alltför oproblematiskt förhållande till företeelser som droger, pornografi, prostitution och könsbyten?” Ja, det är precis det vi har velat lyfta, detta är en fråga som hela samhället måste ställas inför. Och självfallet har vår metod sina begränsningar. Vår granskning gör inga anspråk på att ha sagt allt om Pride; vi har lyft på några stenar och redovisar vad vi funnit. Det är ju heller inga okända förhållanden vi framfört, och ändå har Pride och dess supportrar valt att oreflekterat släppa igenom allt detta utan tanke på de hälsoproblem som det medverkar till. Därför ser vi gärna att andra fortsätter och fördjupar den sakliga granskning av Pride som tidigare har saknats.

Pride skriver i sin replik att de inte tar ställning i sakfrågor: ”Det enda kriteriet vi har är att ämnet ska beröra hbtq-personers hälsa, rättigheter och liv på något sätt”. Det är en farligt naiv inställning. Samtidigt skriver de att de välkomnar fortsatt granskning och forskning, vilket vi uppskattar. Men när arrangörerna kommer med moralism-argumentet undflyr de sitt eget ansvar. Det ligger allvarliga folkhälsorisker i den överindividualistiska och relationsanarkistiska filosofi som är så central i prideprogrammet, och som tonar ner överlåtelse och gemenskap samtidigt som man på flera ställen bejakar droganvändning, prostitution och självskadebeteende.

Samtidigt finns det även andra bilder av Pride. Lina Landström beskriver hur hon mött just respekt, glädje och gemenskap. Vi vill inte ifrågasätta det och förstår att många hbtq-personer ser Pride som en fristad där de blir respekterade och sedda på ett helt annat sätt än annars, vilket egentligen är ett underbetyg åt hela samhället. Inte minst Metoo-debatten har avslöjat vilket kvinnoförakt som finns under ytan i världens mest jämställda land. På motsvarande sätt behöver även personer i hbtq-gruppen få möjlighet att tala om de negativa erfarenheter de upplevt under den glättiga regnbågsytan.

Vi håller med Landström om att det är viktigt att inte spä på "vi och dom"-känslan från något håll. Vår kritik gäller ju inte hbtq-personer som grupp, utan det innehåll i Pride som vi ser är riskfaktorer för deras välmående. Ett tabu mot att över huvud taget kritisera förhållanden som rör hbtq-personer eller hbtq-relaterade frågor innebär i själva verket en respektlös särbehandling av gruppen. 

Pride och RFSL skriver att de önskar att fler människor får vara sig själva och leva sina liv som de själva vill utan diskriminering och förtryck. Detta är även vår ambition, men för att hjälpa dessa människor kan vi inte samtidigt ge grönt ljus till sadism och droganvändning. Det är önskvärt med en fortsatt öppen dialog och saklig granskning av fenomenet Pride och dess innehåll.

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.