Därför tar vi strid mot bosättningslagen

I veckan presenterade vi, samstyret i Sölvesborg, vårt utlovade handlingsprogram för innevarande mandatperiod. Detta omfattande och breda dokument på 220 punkter utgår från samstyrets gemensamma bild av hur vi vill forma kommunen framöver.

Tanken är också att väljarna ska kunna använda det som ett kvitto för att skapa sig en ännu tydligare bild av vad den nya majoriteten i Sölvesborg vill åstadkomma genom mandatet vi har fått, såväl vad gäller näringslivspolitik, samhällsbyggnad, trygghetsfrågor som äldreomsorg, utbildning och demokrati. 

Endast fem av de 220 viktiga förändringspunkterna listas under avsnittet ”migration och bosättning”, men likväl är det just dessa som väckt störst debatt i hela landet.

Vår bestämda uppfattning är att det behövs en modernisering av dagens migrationspolitik då anvisningarna till kommunerna, vilka i dag baseras på tvång, både är principiellt fel och riskerar att leda till stora problem för vår kommun. Inte minst på lång sikt. Vi avser verka för att Sölvesborg, som första kommun i Sverige, ska utreda möjligheterna att driva ärenden för att pröva bosättningslagen i förhållande till vårt grundlagsskyddade kommunala självstyre.

Vår uppfattning är att självbestämmandet ska vara fundamentalt även i migrationsfrågan eftersom den påverkar kommunerna både ekonomiskt och socialt – något som inte minst alla utanförskapsområden i riket vittnar om. Det ska alltid vara kommunerna som har slutordet i frågan om de anser sig ha kapacitet att ta emot migranter eller inte.

För oss kommunpolitiker ligger vår lojalitet hos våra kommuninvånare och vårt primära ansvar som företrädare för Sölvesborg är att förvalta skattebetalarnas pengar på bästa sätt. Det är därför mycket bekymmersamt när staten orättfärdigt tvångstransfererar de ekonomiska konsekvenserna av en misslyckad migrationspolitik till våra kommunala skattebetalare.

De personer som genom tvingande lagstiftning anvisas till vår kommun under etableringstiden vill vi i första hand placera i andra kommuner. Det borde inte vara alltför svårt med tanke på hur många kommuner som styrs av Socialdemokraterna, vilka ju som regeringsparti ansvarar för migrationspolitiken i stort. Lägg till detta kommuner som uttryckligen nischat sig i frågan och öppet hävdat att migrationen till och med leder till ekonomisk vinst för dem. 

I fall då detta inte är möjligt och då det gäller myndiga personer utan barn, vill samstyret genom inspiration från ”Staffanstorpsmodellen” upprätta tillfälliga och ändamålsenliga bostäder som inte utgörs av kommunens ordinarie bostadsbestånd. På så sätt slopar vi permanent den orättvisa och polariserande ”lösning” som det tidigare styret haft, vilken inneburit att nyanlända fått gå före bostadsköande Sölvesborgsbor. En lägenhet per månad kom då aldrig ut på marknaden, utan avsattes särskilt för nyanlända.

Om enskilda situationer uppstår där inget av föregående exempel på bostadslösning är praktiskt möjlig, ska nyanlända som anvisats till Sölvesborg erbjudas tillfälliga bostadskontrakt. Dessa kontrakt ska som mest sträcka sig över den etableringstid som regeringen angett, och som staten ger kommunen ekonomiskt stöd för, i dagsläget två år. Migrationspolitikens ekonomiska och sociala konsekvenser bör vara en statlig angelägenhet.  Och så länge staten inte tar det ansvaret är det vår skyldighet som företrädare för våra kommuninvånare att trygga deras välfärd och allmänintresse. 

Jag tycker mig ana att många politiker alltför sällan ställer sig frågan vilkas intressen man faktiskt är valda att företräda. Fokus på att representera väljarna och deras sociala och ekonomiska välgång borde vara en grundläggande del av varje politikers dagliga gärning.

För oss i samstyret är det självklart. Vårt intresse stavas Sölvesborg och dess medborgare. Och därför kommer vi alltid att kämpa för principen om det kommunala självstyret, för långsiktigt hållbar tillväxt och för ansvarsfulla prioriteringar av kommunala skattekronor.

Fotnot: Samstyret består av SD, M, KD och SoL-partiet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.