Hedersvåld

”Dags för självrannsakan i Fi om hedersvåld”

Det är olyckligt att Feministiskt initiativ inte uppfattas som tydliga i frågan om våld och förtryck i hederns namn. Vi kan aldrig blunda för att det har särdrag utifrån att våldet är kollektivt sanktionerat och ofta utövas av flera förövare.

Sommaren är här och Stockholms unga går på sommarlov. För många är det förknippat med frihet och glädje. För andra är sommarlovet förknippat med rädsla för att giftas bort. Som politiker är det vår skyldighet att ta vittnesmål om våld och förtryck på allvar.

Vi ser ett växande problem med unga som inte får välja hur de vill leva sina liv. Det kan handla om att inte få gå till fritidsgården, inte få välja kläder eller partner själva och om upplevelser av att samhället sviker när de ber om hjälp. Där har vi som politiker ett enormt ansvar att tala klarspråk och där måste politiken göra skillnad.

Feministiskt initiativ får återkommande kritik för att inte ta våld och förtryck i hederns namn på allvar. På senare tid har kritiken kommit att handla om att partiet måste erkänna tidigare brister. Precis som alla andra partier har vi sedan start vidareutvecklat vår politik. Och precis som andra partier har vi lärt oss och utvecklats i frågan om hedersrelaterat våld och förtryck.

Det måste även i vårt parti finnas utrymme för självkritik och självrannsakan när nya insikter växer fram. Som feminister kan vi aldrig vara otydliga när det gäller patriarkalt våld och förtryck.

I Stockholm har vi sedan vi kom till makten 2014 i den rödgrönrosa majoriteten arbetat på bred front med att motverka hedersrelaterat våld och förtryck både i det akuta skedet när skyddet från våld är det primära, men också med förebyggande insatser och långsiktiga satsningar. Vi kan aldrig blunda för att våld och förtryck i namn av heder har särdrag utifrån att våldet är kollektivt sanktionerat och ofta utövas av flera förövare.

Tvärtom anser vi att det är särskilt allvarligt när offret fråntas hela sitt sammanhang och ofta tvingas bryta med hela sin familj, vänner och släktingar. Detta kräver också särskilda insatser och resurser där kommunen måste säkerställa att ingen faller mellan stolarna, blir misstrodd eller får mindre hjälp på grund av kulturell eller religiös identitet.

Vi har tredubblat stödet till kvinnojourerna från 8 miljoner till 24 miljoner för att öka kapaciteten att ta emot de som tvingas fly sina hem och familjer, permanentat Origo, Stockholms särskilda kunskapscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck, tagit fram ett nytt stadsövergripande program mot våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck, satsat på kompetenshöjande insatser för skolpersonal och elever om hedersrelaterat våld och förtryck samt förebyggande arbete mot maskulinitetsnormer och machoideal. Vi satsar också på att stärka unga tjejers egenmakt och kvinnors ekonomiska oberoende.

Vi har suttit i Stockholms stadshus sedan 2014, mycket har gjorts och en hel del finns självklart kvar att göra.  Så länge kvinnor, flickor, pojkar och hbtq-personer begränsas och inte tillåts ta makten över sina egna liv kan vi inte säga att vi har lyckats. 

Vi måste tydligt ta ställning mot all form av våld och förtryck och ha särskilda insatser utifrån hur våldet tar sig uttryck. Det är mycket olyckligt när vi inte uppfattas som tydliga i den här viktiga frågan. Men Fi Stockholm talar med det tydligaste språket vi känner till – och det är politisk handling.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.