Debatt
Brott
12 november 2019 kl 05:05

Dags för krafttag mot brott mot äldre

Flera inbrotts- och stöldligor riktar in sig mot äldre, med resultatet att våra äldre medborgare lever med en rädsla för brott. Detta får vi aldrig vänja oss vid, skriver Erik Slottner (KD), som har sex förslag för att stävja utvecklingen. 

Det här är en opinionstext

Nyligen dömdes tre medlemmar i en rumänsk stöldliga till fleråriga fängelsestraff för bland annat grova stölder och grova bedrägerier. Offren var i stort sett uteslutande äldre personer.

Samtidigt varnar polisen för fler liknande stöldligor då det nämnda exemplet bara är ett fall av hänsynslösa seriebrott mot äldre i på senare tid. Till exempel sprängde polisen för en tid sedan ett antal brottsnätverk i Malmö – den så kallade Telefonligan – som lurat av äldre totalt över 300 miljoner kronor. 

De anmälda bedrägerierna mot äldre uppgick i fjol till inte mindre än 3700 stycken. Det innebar en dryg fördubbling i jämförelse med 2017, och över en femårsperiod skedde en fyrdubbling. De allra flesta har utförts av ligor som försörjt sig på dem.

Statistiken om brott mot äldre understryker behovet av krafttag. Från 2017 till 2019 har utsattheten för brott i åldersgrupperna 65–74 och 75–84 ökat från 12,4 till 15,2 procent respektive från 9,7 till 14,4 procent. Efter sig lämnar förövarna offer som mist tillgångar, sinnesfrid och tillit till medmänniskorna. Åtskilliga äldre som inte själva drabbats av brott känner dessutom otrygghet i det offentliga rummet.

Detta är något vi aldrig får vänja oss vid. Därför presenterar jag nu sex förslag för att vända utvecklingen.

  1. Det är angeläget att straffen för brott mot äldre ses över för att skärpa dem. Här är de försvårande omständigheterna en nyckelfaktor. Det är viktigt att i större utsträckning få bort grova brottslingar från gatan och göra en starkare samhällelig markering. Det ska kosta att ge sig på utsatta människor som gjort rätt för sig hela sina liv.
  2. Rättsväsendet behöver tillföras kraftiga resurser för att bli mer effektivt, med målet om 25 000 poliser år 2025 och ökad kompetens avseende brott mot äldre. En möjlighet är att öronmärka poliser för sådan kriminalitet.
  3. Uppsökande informationsinsatser mot äldre är nödvändiga givet att inte alla använder sig av internet. Samverkan mellan polis och kommun är central för att kommunicera kunskapen på ett verkningsfullt vis.
  4. Kunskaperna om kriminalitet mot äldre behöver öka inom forskningen, hos polisen och på andra håll i samhället. Brottsförebyggande rådet konstaterar att ”steg till att både lokalt och nationellt sprida kunskap om inte bara utsattheten utan även om rättigheterna och stödmöjligheterna, hos äldre själva liksom hos anhöriga och personal, är angelägna”.
  5. Insatserna till brottsdrabbade äldre måste öka vad gäller dels att hantera de praktiska konsekvenserna, dels att bearbeta själva upplevelserna.
  6. Skapandet av trygga offentliga miljöer är av stor vikt. Stockholms stad storsatsar på kommunala ordningsvakter, trygghetskameror och belysning. Fler kommuner borde följa efter. Äldre är de som känner mest otrygghet utomhus kvällstid. Att gator och torg blir mer upplysta och säkra är bra sätt att motverka detta.

Istället för att njuta av en trygg och värdig ålderdom lever allt för många äldre i rädsla för brott. För mig som äldre- och trygghetsborgarråd i Sveriges huvudstad är det oacceptabelt och jag kommer aldrig ge upp innan utvecklingen har vänt. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.