Dags att flytta statliga myndigheter

Den statliga myndigheten Riksutställningars lokaler i Visby gapar halvtomma. Myndigheten var dubbel så stor när den flyttade till Visby vid försvarsnedläggningen jämfört med i dag.

Landsbygden har varit förlorare när de statliga jobben totalt sett ökat med cirka 5 700 arbetstillfällen sedan 2004. I mindre kommuner har dessa jobb samtidigt minskat med cirka 4 000 arbetstillfällen. Dessa arbetstillfällen har istället koncentrerats till större kommuner. Det betyder att de stora kommunerna fått ett tillskott om cirka 10 000 statliga jobb. 

Samtidigt ökar statens hyreskostnader i Stockholm, Göteborg och Malmö. De statliga jobben har lämnat landsbygden och flyttat till de större städerna.  Myndighetscheferna sjunger urbaniseringens lov och politiken har blundat. Man verkar tror att ju närmare regeringskansliet man sitter desto bättre. Bara det faktum att de statliga jobben flyttat snabbare än de privata visar att omstöpningen snarare applåderas av den förda politiken än motverkas.

Det är dags att vända på steken. Statliga jobb i hela Sverige är en förutsättning för ett levande land. Utlokaliseringar är inte lika med kompetenstapp, det är snarare kompetenshöjande när tidigare medarbetare återvänder och lojaliteten hos de anställda ökar. I storstäderna har de statliga jobben relativt liten betydelse. Men 80 statliga jobb vid Skatteverket i Lycksele är avgörande för en bred lokal arbetsmarknad.

Den nya regeringen har tagit en del steg i rätt riktning. Statskontorets uppdrag om att mer samlat följa alla cirka 400 myndigheters förändringar är bra. En parlamentarisk utredning för en sammanhållen landsbygdspolitik lika så. 

Men det behövs en politik som märks och som gör skillnad. Därför är det dags för regeringen att flytta myndigheter från storstäderna till landsbygden. Både för att garantera en bra service i hela landet men också för att staten kan vara en betydelsefull aktör på den lokala arbetsmarknaden, och därigenom bidra till utveckling i hela landet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.