Debatt
Skatter
26 februari 2020 kl 05:00

Dags att damma av Göran Perssons skattebroms

När en kommun höjer skatten påverkas statskassan och de andra kommunerna negativt. Därför bör en kommunalskattebroms införas, så att kommuner som höjer skatten bara får behålla hälften av intäktsökningen, skriver Jacob Lundberg, Timbro.

Det här är en opinionstext

Jacob Lundberg
chefsekonom, Timbro

År 2020 bjuder på rekord i fler grenar än stavhopp: Vid årsskiftet steg den genomsnittliga kommunalskatten till rekordhöga 32,28 kronor per hundralapp, en höjning med 9 öre jämfört med förra året.

Ständigt stigande kommunalskatter är inte hållbart. Höjda kommunalskatter innebär att allas marginalskatt ökar: Det lönar sig mindre att gå upp i arbetstid, utbilda sig eller ta ett mer välbetalt jobb. Dessutom minskar skillnaden mellan bidrag och jobb, vilket enligt forskningen minskar sysselsättningen.

Nu måste de nationella politikerna ta ansvar för situationen. Det håller inte att skjuta över ansvaret på kommunpolitikerna – skattesystemet är ett nationellt intresse.

Det finns en beprövad lösning: En kommunalskattebroms. En sådan var i kraft mellan 1997 och 1999, när Göran Perssons regering ville förhindra ytterligare kommunalskattehöjningar. Bromsen innebar att kommunerna bara fick behålla hälften av en skattehöjning. Höjde man skatten med 100 miljoner minskade statsbidragen med 50 miljoner, så att kommunen bara fick 50 miljoner i kassan.

Skattebromsen fungerade. Under tiden den gällde var det bara fem kommuner som höjde skatten.

Nu är det dags att damma av Göran Perssons skattebroms. Den här gången bör den också gälla skattesänkningar. Den kommun som sänker skatten med 100 miljoner borde få en bonus av staten på 50 miljoner. På så sätt halveras ”priset” på skattesänkningar.

Poängen med en kommunalskattebroms är inte att totalt sett minska statsbidragen till kommunerna. De eventuella minskningar av statsbidragen som en kommunalskattebroms skulle ge borde därför användas till att höja klumpsummebidraget till kommunerna.

Med en kommunalskattebroms skulle kommunerna sporras till att prioritera och effektivisera. Det går att spara pengar utan att sänka kvaliteten i välfärden. Kommunerna lägger över 30 miljarder varje år på kultur och fritid. Exempelvis har flera kommuner på senare år satsat stort på arenabyggen, som inte sällan går över budget. Kommuner och regioner kan också välja att höja avgifter för äldreomsorg och primärvård.

En möjlig invändning är att en kommunalskattebroms skulle inskränka det kommunala självstyret, där beskattningsrätten är en viktig del. Men en kommuns agerande påverkar inte bara de egna invånarna, utan även staten och andra kommuner. Det är rikspolitikerna som sätter ramarna för det lokala självstyret, och i det bör ingå att ta ansvar för kommunalskatterna.

När en kommun höjer skatten drabbas statskassan på flera sätt. Kommuninvånarna får mindre pengar att spendera och därigenom får staten minskade momsintäkter (kommunen själv är momsbefriad och behöver inte betala moms för sin konsumtion). Dessutom blir jobbskatteavdraget – en statligt finansierad skattesänkning – större.

Höjd kommunalskatt gör också att kommunmedborgarna blir mindre lockade att arbeta. Det sänker statens intäkter från arbetsgivaravgifter. Intäkterna från kommunalskatten minskar också. Denna minskning drabbar dock inte den kommun som beslutat om skattehöjningen. I stället träder det kommunala utjämningssystemet in och kompenserar för 95 procent av intäktsbortfallet. Det är alltså de andra kommunerna som får ta smällen när en kommun höjer skatten och dess invånare arbetar mindre.

Sammantaget motsvarar dessa effekter närmare hälften av en skattehöjning. En kommunalskattebroms skulle alltså tvinga kommunpolitikerna att ta konsekvenserna av sin skattepolitik. Då kan 2020 förhoppningsvis bli det sista rekordåret för kommunalskatterna.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 26 februari 2020 kl 05:00
Uppdaterad: 27 februari 2020 kl 11:02

Skribent

Jacob Lundberg
chefsekonom, Timbro