Därför måste statsbidraget till unga höjas

Fyra av fem ungdomsorganisationer får sänkt stöd när ungdomsrörelsen växer. Antalet nationella barn- och ungdomsorganisationer har aldrig varit högre. 

Men regeringens bristande förmåga att matcha storleken på grundanslagen med det växande intresset urholkar självständigheten hos organisationerna med en rad negativa konsekvenser som följd. 

Det är dags för regeringen att höja ambitionerna för ungas egen organisering.

Ett nytt verksamhetsår har inletts för Sveriges barn- och ungdomsorganisationer. För elfte året i rad, med bara ett undantag, ökade antalet organisationer som beviljades stöd. 

I år tillkom fem nya organisationer i statsbidragssystemet och ungdomsorganisationerna kunde sammanlagt redovisa lite drygt 80 000 nya medlemskap. 

Ungdomsrörelsen fortsätter att växa, och vi gläds. Vi gläds för vi vet att det innebär meningsfull fritid för fler unga, framväxt av fler unga ledare och att demokratins idéer och praktiker erövras och utvecklas av de som nu växer upp. 

Men samtidigt som vi gläds över dessa framgångar finns en stark oro för hur sittande regering fortsätter att förbise de utmaningar som det unga civilsamhället står inför. 

Demokratiutredningen lämnat nyligen sina förslag för att vitalisera den svenska demokratin till regeringen. Utredningen innehåller flera verktyg för att stärka ungas demokratiska delaktighet och makt i mellanvalsdemokratin. 

Det vi ser som det mest grundläggande, förutsättningarna för ungas egen organisering, ingick dock inte i utredningens uppdrag. 

Inte heller har utredningen fått i uppdrag att se över stödet till barn- och ungdomsorganisationer. Regeringen behöver själv ta i frågan om ett statligt stöd som matchar de utmaningar och behov som unga möter. 

Storleken på statsbidraget till ungdomsorganisationerna har i praktiken varit oförändrat sedan 2006. 

Samtidigt har allt fler nya organisationer tillkommit i statsbidragssystemet. 80 av de 106 organisationer som beviljades statligt stöd 2015 fick inför 2016 ett lägre stöd. Igen. En genomsnittlig organisation har sedan 2006 förlorat en fjärdedel av sitt statliga stöd. 

LSU som samlar 83 av dessa organisationer får dagligen höra berättelser om vilka konsekvenser detta får; verksamhet som inte kan bli av, psykisk ohälsa, nedskärningar och en ökad styrning genom projektmedel. 

Många ungdomsorganisationer får dessutom lägga nya idéer och satsningar - för att nå en ännu bredare grupp unga - på hyllan.

Vissa brukar vara snabba att påpeka att ungdomsorganisationerna redan i dag har ett mer omfattande stöd än många vuxenorganisationer. Det stämmer. 

Vi menar emellertid att det är helt riktigt. Unga är generellt sett mindre etablerade i samhället och är i flera avseenden en resurssvag grupp. 

Detta får inte stå i vägen för ungas möjligheter till egen organisering. I svensk demokrati är rätten att organisera sig en central princip. 

Enligt vår mening är det rimligt att en grupp som har sämre förutsättningar att kunna organisera sig omfattas av ett starkare stödsystem.

Statsbidraget till ungdomsorganisationerna har alltför länge prioriterats bort. För den enskilda organisationen innebär det inte att status quo upprätthålls, utan att förutsättningarna varje år försämras. 

Vi uppmanar regeringen att erkänna den centrala roll som det unga civilsamhället har i vår demokrati och ge ungdomsorganisationerna förutsättningar att göra vårt samhälle till en bättre, tryggare, mer human och meningsfull plats för fler. 

Ungdomsrörelsen växer och det är hög tid att statsbidraget tillåts växa med den.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.