Centerpartiet

”Därför lämnar jag Centern för Borgerlig Framtid”

Det som sker såväl här i Skåne som i landet som helhet liknar mer än något annat en genant politisk teater. Vad Sverige nu behöver är riktig förändring, inte ett fortsatt spel för gallerierna signerat regeringen och Alliansen. Därför lämnar jag Centern och ansluter mig till Borgerlig Framtid, skriver jordbrukaren och den numera före detta centerpolitikern Edward Nordén i Svalöv.

Vi har den svagaste regeringen i modern tid. Samtidigt har vi en opposition som inte klarar den svagaste regeringen i modern tid. Detta är en unik uppställning i svaghet i en tid som präglas av svårlösta målkonflikter i vardande. SOM-institutets mätningar visar samtidigt ett allt lägre förtroende för såväl politiker som vårt demokratiska system. Det är oroväckande.

Allianspartierna påstår att regeringens budget är ”samhällsfarlig” och skadlig för landet, men presenterar inget gemensamt eget budgetalternativ, eftersom den – förmodat inte samhällsfarliga budgeten - då skulle gå igenom. En genant uppvisning i politisk teater. Allianspartierna hoppas naivt att opinionen mot den skada som vållas ska ge dem en möjlighet att komma tillbaka som frälsare i nästa val. Detta är ett vågspel. Det riskerar att locka allt fler väljare till soffan eller, vilket är ännu värre, kan öppna för extrema partier både till höger och vänster om det politiska fält vi ser i dag. Synen på ansvarstagande är lika förvånande som genuint bedrövlig.

En demokrati förutsätter en fungerande opposition. En aktiv opposition kan göra en från början dålig regering medioker. En dålig opposition gör däremot en dålig regering ännu sämre.

Sveriges problem är i dag stora och kommer att bli än större på sikt. För att nämna några exempel handlar det om ett otillräckligt försvar i en osäker tid, landets låga självförsörjningsgrad när det gäller livsmedel, skolornas sjunkande kvalitet, segregation och en havererad integration. Missnöjesyttringarna i Skåne, liksom kriminaliteten och utvecklingen i såväl städer som landsbygd, måste brytas.

Det finns en ackumulerande effekt i våra problem. Även om få imponeras av den sittande regeringens hantering av dem, uppstod de inte i december 2014, utan långt tidigare, varav flera eskalerade under Alliansens styre. Man kan konstatera att det i stort sett är samma personer som ledde landet in i en ohanterlig situation som nu ska stå för vägen ut. Jag ställer mig frågan hur de som misslyckades gravt när frågorna var enklare ska klara frågorna nu när de är svåra.

Trots idoga försök att benämna skenande problem med prefix som ”det nya utanförskapet”, är det vi ser nu ingenting nytt. Statsminister Löfven skanderade att ”i mitt Europa bygger vi inte murar”, för att strax därefter helt byta linje. Men varningssignalerna om vad som höll på att ske med migrationspolitiken hade hörts under lång tid dessförinnan. Delar av oppositionen bytte åsikt, men inte personer som företrädde dessa ståndpunkter. Andra, likt Centerpartiet, fortsätter att förespråka en migrationspolitisk linje som raskt skulle visa sig vara helt ohållbar om den genomfördes. Linjen på kartan ligger fast och verkligheten förblir sekundär. Detta kan jag inte stå bakom. 

Min åsikt är att politiker ska förutse kriser och problem, inte agera i panik vid konstaterat faktum.

Att Sverige hamnat på fel väg var politikerna de sista att inse och reagera på. Väljarna låg före. Polisen låg före. Socialsekreterarna låg före. Men istället för gedigna svar konstruerade partiledningarna och riksdagen den bedrövliga Decemberöverenskommelsen 2014.

Stabila betongsossar ser med förvåning på sitt eget parti. En stor borgerlig väljarskara har tappat förtroendet för sina respektive partier, som inte förmår se problemen i landet eller göra något åt dem. Den här tröttheten med partierna genererar ett missnöje som till slut måste övergå till något konstruktivt. Jag vill vara en del av den konstruktiva rörelsen.  

Jag har därför valt att lämna Centerpartiet för det nya liberalkonservativa partiet Borgerlig Framtid. Det är en ny rörelse där jag får arbeta med andra som har en önskan om en bättre och mer balanserad politik, och som vill driva utvecklingen framåt på ett mer resonerande sätt än det som har tagit oss till det politiska landskap vi nu ser.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.